Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
kakelugnen. Han var inte sämre än att han också
vändes ute. Men han fick passa sig, när han träffade
samman med Per, så att inte blodet skulle börja gå
för livligt inne i huvudet. Dock — han gjorde med
åren så stora framsteg i jämnmod och mildhet, att när
han kom till kyrkan och Per kom så kärvänligt emot
honom och tog’en i hand, så tycktes han till slut
verkligen inte mycket märka varken Per eller orden,
utan gick med oföränderligt samlad blidhet sin väg
uppför kyrkogolvet. Där hemma samlade man från
de åren många förnuftiga yttranden och råd från den
gamle, och jag vet den som nog bär på en hel del
av de orden och har spåren av dem i sitt ansikte
också — och det är just mor i Bakvången, ty han
var så mycket som hennes morfar, och eftersom hennes
både mor och far dött tidigt, var hon och syskonen
gubbens nya familj. Både för denna släktskaps skull
och för mycket annat var det väl som Bakvången på
stämmorna var mycket obekväm för Per Andersson
och ofta lät denna känna ungefär vad en spindel torde
känna, när en grov käpp köres rakt igenom ett sirligt
spunnet nät. Emellertid vet man ju ända sen den
där kungens tid, att spindeln till slut blir den som
står sig.
Jag skulle egentligen nu återvända till mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
