Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Mannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
längtar vackert, och att när solen går upp över sädes:
brodd och fågelbon, så kommer den som en stor, fast
och trygg ton, så att jag vaknar och ser mig om och
tänker: var är den nya människan, att jag må ta
henne i handl
Du ungmö som hör sången komma över ängarna
en majmorgon — du bävar; ty du känner din be-
bådelses timma, och den är i annalkande som skall
äga dig, och du lyss för att höra vilka tonsteg han
har och vilken själ som sitter i ögonfönstret. Möt
honom du, hurudan han må vara, med ögats klara
och lögande stråle 1
Och du ungersven, som går över majängarna —
må du passa dig själv.
Men skall jag in i det också — hur de blevo
kära alla? Måste det ske, så måste det ske, om också
icke nu på ögonblicket. Några har jag då redan gift
bort, och det skulle varit mig en stor fröjd, om jag
varit så tidigt med, att jag kunnat anstifta bröllop
för mor i Bakvången. Slå an det tonparet när du
vill, så skall du finna samklangen perfekt och ny-
stämd, och skulle man tro Bakvångens ovan avgivna
försäkran borde samma sköna förhållande äga rum
med paret i 5:an. Dock vågar jag ännu icke för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
