Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 7
den är till den klaffen som Karl den femtonde sidder
på, och där ligger pengarna.»
»Vad sier kvinnan?» anmärkte Frisken.
Det blev en paus.
»Saken vilar på det...» började Iröls, och be-
gynte strimmas rätt inmarigt kring ögonen.
»Jagu vilar han,» skrattade Anders, »jag står nock
och tänker på det... Det gör detsamma, gå du, Frisk,
och det rappt, du kan väl knappt va här igen förrän
på en timmes tid, och säj för mor, vad det ska vara till,
precis som det är, och att det är fråga om brått.
Och - ropade han tillbaka, sen de redan voro på
väg - säg att jag kanske ställer till en förlovning!
Det är gu hög tid,» tilläde han sen till Trois, »att vi
två kommer därhän, för nu sidder Spissen där och
smiskar, och kanske di sidder och gör köpet klait
så länge.»
Så skredo då mannarna framåt markvagen —
eller kanske var det en så kallad uttagen väg, som
gick till dessa par tre småställen jämte Bertels,^ som
var ett hemman på två par hästar, kanske två och
ett halvt.
Han hade en dräng och en tjänstepojke. Inne
hade han en gammal hushållerska, mor Malena, och
en tjänstepiga. Men det märkvärdiga med Bertels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
