Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
ha sonnt av det hon snusar på, alldeles otvivelaktigt
vill hon det, men det mesta vill hon bara titta på,
av ren vänlighet och en obestämd tanke att allting
kanske ändå kan ätas. Inte tänkte Spissen på att ha
alla dessa ting, men han kände en ren och omotiverad
kärlek till allting i dag och stod helt säkert närmare
än någonsin den unio mystica som endast några av
andens frommaste utforskare blivit fullt delaktiga av.
Han följde stenbron runt omkring den tomma
gårdsplanen, hade sin hand på stalldörren men avstod
— allt därinne kunde han för bra utantill redan, men
gled för ett ögonblick ur den mystiska kärleken in i
beräkningar över de kor, Bertel lämpligen borde sälja
till honom som proportionell kontingent till tvårakorns-
lotten.
I kroken mellan västra längan och stugulängan
slutade ronden vid den sten som bildade trappsteget
till drängkammaren. Spissen steg upp och lade sina
armbågar på nederdörren. Drängen satt på säng-
kanten och gjorde i ordning sin liebygel.
»Ja, de va gu rätt,» Petter, sade Spissen med
honungsmun, »att du gör ve ditt böle i tid.»
Petter lät vid det sagda bero och skötte sitt.
»Men en ting kan jag gärna si dig,» fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
