Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Storemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
tygad om att Storemors liljesjäl en gång verkligen
varit där, men den fasta tveklösheten i allt hennes
görande och låtande, den harmoniska klarhet som
hon i sin stil vunnit, gör det för mig personligen
omöjligt att på allvar syssla med den föreställningen.
Storemor är för övrigt för mig ingen huvudperson,
och jag lämnar henne lugnt åt Sankt Petrus. Men
jag undrar just vad han i egenskap av allmän
åklagare skall kunna anföra mot henne — ty vad ont
har hon egentligen gjort, när jag tänker efter? Ingen-
ting, ingenting. Här går jag på som om hon vore
på väg bortåt i förtappelsens mörker. Med vad rätt?
Och med vad rätt sitter Per Siversson och väntar
att hon skall komma hem och göra sin ellips
färdig?
Jag får allt slå till reträtt, och jag är rädd att
Sankte Per får göra detsamma, om han icke väl över-
väger sina påståenden. Hon är inte alls på det viset,
Storemor, att hon har något att frukta av husförhöret
och katekesen. Hon skär lika stort brödstycke till
tiggare hon som andra, och knusslar icke på en
fläskbit. Och hon ger dem halm och hästtäcken
att ligga i, alldeles som på andra ställen. Snål är
hon inte, grälar gör hon inte och prutar inte mer än
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
