Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Storemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan röst, icke blott när vi läste om yttersta domen
i vår skola, utan vid många andra tillfällen, såsom ju
envar måste göra. Eller är det inte så, att vi under
vissa tider höra en ansats av världsrösten, domedags-
rösten, och vi få en förkänsla av att allt skall ramla
vid en stor skräll och att världen och vi behöva förnyas.
Det är en välbekant fantasilag vi härvid följa.
Ty det ligger i fantasiens natur att samla i ett ögon-
blick och i en enda katastrof det som är utstrött
genom timmar och myriader.
Och vad den yttersta domen beträffar föreställde
vi pojkar oss den alltid som ett stort ramlande av
jorden och backarna och bergen, där de hade sådana,
och husen och kyrkogårdarna, ja, alldeles som en
jordbävning, och människorna springa ikring nakna
och yra och söka sina kläder. Allt det där är ju
grova barnföreställningar. Vad du ser är bara själar
som springa nakna och söka sitt, sitt...
Så kan man ligga och tänka, tills man inte tänker
längre, och så ser jag i ett nu Storemor ligga på
marken, alldeles som om världskatastrofen hade ägt
rum, och när hon ser sig om finner hon bara Silja
stå bredvid sig och hon frågar yrvaken: var är far?
Han ligger i kyrkogården, svarar Silja. Men i det-
samma blir mor Cecilia rent av med sig själv och det
13. —1 Hemmabyarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
