Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
fall var det ett helt annat sätt än vårt. Inte betryckt
eller klagande, aldrig, eller ynklig i tonen. Kanske
världen är så skräpig, att den speglar sig så i ett så
allvarligt ansikte. Och det står ju så mycket i hennes
bibel om detta.
Men ibland var hon förfärligt bra att ha för Per-
nilla. Livet blev så redigt igen, när hon träffade
systern. Den första tiden, sen hon märkt att mannen
höll sig till en annan, var det stundom si och så med
redan i Pernillas huvud. Hon gick där och piskade
tankar, tills hon varken visste ut eller in. Och hon
som var van att ha sin lilla värld så i ordning. Men
när systern kom, blev det genast bättre. Denna hade
en förmåga att städa undan bland tankarna, så att
Pernilla fick samma känsla som när hon ordnat om i
sin byrålåda och visste var hon hade varje lapp och
nystan.
Och kan man tänka sig någon som passar bättre
till en vacker söndagsmorgon än Ingrid! En sådan
morgon var det just, då hon stod utanför sitt hus
och drack daggdoften, en gång i senare hälften av
första årtiondet.
»Go marn, Nels,» säger hon till en hopkrupen man,
som stampar fram på vägen förbi hennes, den vägen
som går utmed pilvallen. Och den morgonen var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
