Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för var gång blev det vackrare när deras blickar hjälpte
varandra.
Ännu lade jag på en sorg. . .
Och jag har sett våndan stiga i deras ögon och
sett dem irra i markerna skräckslagna. Och jag såg
Bakvången byta skräcken i trots och våldsam för-
bannelse, som en jagad björn, vilken vänder sig mot
sin förföljare; men Matildas blick blev sa klar och
blid, och hon log så undergivet åt alla människor hon
mötte på vägarna och frågade dem så snällt om de
visste var Anders i Bakvangen bodde... Hon var
ändå vek i sinnet, mor Matilda, det var mer än man
skulle ha trott.
Men då blev jag själv förfärad, jag förstod med
ens på ett annat sätt teodicéernas hemlighet och
skapelsens fruktansvärda rådslut — Vår Herres stora
frestelse.
Nej — för de blåblommiga kopparnas skull och
mycket annat, skall jag icke komma min hand vid
dessa två, utan just det matt av lycka och sorg som
de i livet hade, det skall här komma dem till del, och
ingenting vill jag lägga till eller taga ifrån.
Detta blev mycket, kanske delvis onödigt, om
Bakvången, och under tiden glömmer jag alldeles bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
