Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom det dröjande från hustrun. Ända sen du lovade
mig den gången, och lovade prosten med, så har du
varit som om du var av sten.
Men jag har hållt vad jag lovade.
Det vet jag, sade hon.
Kristina och jag, fortfor mannen, har inte talt
samman sen den dan. Och det är bäst att det inte
blir nån ändring i det.
Det är liksom vi gick och förhärdade oss alla tre,
kom det åter långsamt från henne. Jag också. Jag
hade så svårt att förlåta genast. Jag blev så hård i
hjärtat. Hade vi inte varit så gamla när det hände,
alla tre, så hade jag haft lättare å bära det. Om det
hade hänt när vi var unga. Men vi hade det så gott
då hela tiden. Och barnen blev stora. Och så kom det.
Mannen reste sig från stolen och gick fram och
tillbaka på golvet.
Men nu är vi ju riktigt gamla, fortsatte hustrun.
Ja, vad vill du? Då är det ju onödigt å säja mer
om det.
Det är liksom vi inte ville ta emot Herrans tröst
och förlåtelse. Och inte förlåta varandra heller.
Jag har aldrig begärt förlåtelse, utbrast mannen.
Vad jag har förbrutet, det vet jag själv. Och skett
är skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
