Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna voro så fulla att jag icke visste mig någon
råd, och just som jag var nära att gråta, emedan
det blev mig för många och alla tonerna tycktes mig
tillsammans bilda ett gny med nöd uti, såg jag en
stråle fräsa till som en raket och när gnistan föll till
jorden var det Spissen själv. Och innan jag hann att
fråga: hur skall den själen reda sig i världen, dog
tanken bort för mig, och jag såg Vår Herre sitta och
le, och hur skulle han annat vid alla kostliga gnistor
som föllo till jord. Då emanciperar jag mig ett ögon-
blick från honom, och tänker människans syndiga
tanke: varför gör du så? Varför skapar du dessa och
sänder dem ut i deras förkommenhet och lustighet,
du som skulle ha i din makt att göra dem alla strå-
lande och sköna?
I ett nu strålar det till så att jag håller på att
bländas och Vår Herre själv gör ett ryck och böjer
sig fram skådande och lyssnande. Långt borta över
gyttret i horisonten skiljer sig gnistan ut ur strålen,
hon som de andra, och sänker sig lugnt som en klar
stjärna och jag tyckte att alla själarna som voro där
förut blevo stilla ett ögonblick medan hon sänkte sig
till dem.
Jag skulle just fråga, var den själen kom att bo,
och såg Vår Herre öppna munnen för att säga något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
