Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
bra att just den var det sista han lämnade efter sig
när han for hem från vår by.
Jag tycker också det passade så bra, att den låg
där den låg, när solen kom om morgnarna, ty jag
föreställer mig alltid att den började helt makligt med
skräddarens gavel och taklöken på hans mossiga tak
och så gick vidare från hus till hus i byn, förbi kyrkan
och vår bleka och vidare in mellan några stora almar
till bydammen. Där kom den likväl icke riktigt till
förrän den stigit högre på himmelen, utan halva dammen
låg i skuggan och speglade hylleträden och almarna,
men där dammen tog slut, låg en annan liten gård
med stängda urblekta portar, och där slog solen riktigt
upp sitt morgonplakat, så att det sken i hela byn.
Länge kunde det då icke dröja, innan den vithårige
snickaren kom ut genom porten och tittade på dammen,
medan hans huvud gick av och an av sig själv. Det
är han som gör alla likkistorna, och skall göra våra
också; ty han har under generationernas växling blivit
till en institution, som ingen tänker på att överleva.
Också vet jag ingen man hellre kunde vilja ha till
det. Jag har stått därinne hos honom bade när han
gjorde den kistan och den och vet att där icke finns
en fläck på bräderna som icke hans darrande händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
