Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Så kommer svärmodern.
»Jag tar några påskliljor,» säger systern för-
klarande. »Jag tycker liksom di är lite vackrare än
våra.»
»Ja visst,» säger svärmodern, »det går ju sa gott
an, tag gärna. Ja men är di frodiga. Men era egna
därborta är också granna, det är di visst, säj inte annat.
Där blir en sådan bra trädgård därhänne så. Och det
är gott att ha själv av alla sorter, så var en har sitt.
Det är så bra det, när var en har sitt,» slöt hon
med sin saktmodiga, jämna röst.
»Ahja, mor,» sade svärfadern, som kommit till,
»man säjer också, att genom gåvor och gengåvor
varar vänskapen längst.»
Och brodern, som såg sin syster sta oviss och
stel, som om hon kunnat släppa påskliljorna ner på
marken, skyndade att ta ett helt fång till och sätta i
handen på henne: »Det är klart att du skall ha av
våra påskliljor.»
Svärmodern hade under tiden gatt in genom
trädgårdsdörren. Akta er för hennes saktmodignet!
Där stå nu emellertid två män, som visat sig be-
hjärtade nog att träda emellan. Kanske far man
hoppas på dem. Kanske. Säkert bade en och två
gånger, men i längden1 Svärfadern vet vad det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
