Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
för. Den avspelades någon gång under andra år-
tiondet.
Jag kom just som han hade i de nämnda vittnenas
närvaro framlagt sin plan. Han tog med sig ett par
tusen kronor, allt annat, löst och fast, ville han ha
avsagt sig för all framtid. Och dagen efter skulle
han resa. Allt detta efter vad jag sen hörde av
Anders vid smedjan. Orden som för övrigt fallit,
fick jag också höra något av. Det var icke så sär-
skilt många, men de inneburo ju den förklaringen, att
att han inte kunde vara samman med dem längre.
Och han talte om systern. Han hade tagit svär-
fadern i hand, när han sade det, och tackat honom
för allt gott i alla fall. Och han hade sagt till sin
hustru att hon fick förlåta honom, men han kunde
icke stanna. Övertalningar och invändningar hade
försökts men tystnat, och svärmodern hade glömt att
persvadera.
När jag kom in på gården, såg jag svärsonen
komma ut och gå ner i stallen. Nedanför trappan
stod svärfadern, bredvid honom dottern, stackars män-
niskan, soin jag aldrig annars sett med så mycket liv
och vett i ögonen. De märkte mig icke mycket.
Innanför farstudörren stod svärmodern ensam. Jag
vet att ögonblicket innan hade svärfadern skakat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
