Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:\ß,J
Mej, jag säger återigen: giv mig människor, och
jag säger: giv mig de skröpligaste, om det skall vara.
Men aktom oss nu, att icke högfärden sticker opp
i oss. Här i hemmabyarna, där vi icke äro ute för att
döma varandra utan för att komma ihåg hur skönt det
var när den levde och den levde, för att minnas det
vi haft gemensamt och förstå varandras dårskaper —
här känner jag mig så futtig, när jag mönstrar ut
någon, även om det skulle vara en lurifax jag låter
kasta på dörren. Äter kommer jag att se dem som
själar, vilka gnistra fram ur livselden, och undrar om
de äro så för Slungaren som för oss, och om de äro så
innerst som de fått hölje till, och om jag hört fel, när
jag ibland tyckt mig höra en så hjälplös klang från en
och annan sådan där bortkommen kropp. Om nu något
egentligen finns för Honom annat än den enda klangen?
Och om hela proceduren går ut på att få den klangen
ut ur oss?
Tänk nu till exempel på denne govänuen som Per
Knutsson i Flintgruvan motade ut genom 5:ans dörr.
Han är naturligtvis en halvstyverssjäl och får aldrig
bli annat, och för mig är han en stor fettklump, som
det är svårt att få någon klang ur. Men i alla fall.
Han var en riktigt hederlig klump vid det tillfället, då
Per Knutsson hade ett äventyr med sin tjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
