Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Glöm icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig längre än till det, att som det är, så är det,
och så får det väl ble också... Jag tror som min
nabo, som vi alla känner, sa till mig för en tid sen,
när han sett sina söner lite livade första gången: ’Som
Vår Herre har skapt dom, så får di vara, och så får
det ble stupa eller stå.’ Så sa han, och det bler väl
i det närmsta vad vi har att rätta oss efter. Bra
pojkar för resten, inte ett ont ord om dom, di kom
hem från en bal, ut på morgonen, så folk var ju oppe
i stugan, och bara så där lite uppsluppna, men då ser
en ju arten... Och där ligger gubben så nätt inne i
kammaren och har öga på dem genom dörren. Stämmer,
stämmer, tänker han, där har vi den och där har vi
den av släkten — di går igen, var lugn för det.»
»Han ä inte så dum, den där naboen,» säger
doktorn, och under tiden ha vi rest oss. »Men,»
tillägger han, »tror inte mor Kersti i alla fall, att vi
skulle komma i knipa, om det onda tar slut en gång?»
»Jag tänker det räcker nock i min tid,» svarade
mor Kersti.
»Kanske det, kanske det,» sade doktorn och
stannade mitt i steget och fixerade henne, som han
brukade ibland utan någon egentlig anledning.
Nå — vi drucko en toddy med kyrkoherden och
sågo kvällen sänka sig över klövern och sjön, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
