Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
dig kanskje, han var opsagt?» — «Han sa, han hadde
sagt op selv.»
Gunner lo hardt. «Ja. Han var stor nok til det!
Sa han mer?» — «Ikke om den tingen.» — «Han sa
ikke, han vilde svi av fabrikken her, da? Eller — eller
slå ihjel en eller annen? Eller — gjøre ved oss på
en eller annen vis?» — «Nei.» — «Men du vet hvad
slags kar han var, Hustad?» — «Jeg kjente ham ikke
større.»
Gunner prøvde få tak i brorens øine. Men Olaus
satt som før.
«Du vil ikke ut med noe? Om du kom i offentlig
forhør, måtte du ut med det, du vet, Hustad »
Da dreide Olaus sig i stolen, så op og sa: «Her
blir ikke mer forhør. Du har sagt nok som det er,
Karna. Men det som har gått for sig her idag, det
blir imellem oss. Vil du sverge på at det ikke kom-
mer utenfor veggen her?»
«Jeg skal ingenting si.»
«Det sverger du i Guds navn%»
«Det får være med det,jeg har sagt» Hun møtte
den gamles blikk med de blå, sterke øinene.
«Nei, nei. Du kan være den, du er. Du har en
gudfryktig mor. Du kommer av godt folk.»
Hun blev rar og vek; hun smilte til ham.
Ute i gangen bøide hun sig fort over Rakel og
hvisket: «De vil spørre om Edvin. Du er ikke nødt
å svare» —
Rakel satte sig på en stol ved veggen. Gunner
gikk frem på samme måten — fortalte om det som
hadde hendt inatt mellem halvtolv og syv, synte frem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
