Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
PARMENION.
Men först du måste krossa detta folk,
Och innan de sig gifva, nog de bäste
Och ädlaste ha fallit. Nyss du nämnde
Den helga skaran. Yet då, att bland dem
Man räknar blomman utaf Hellas män.
Demosthenes Paianiéern, månne
Det namnet är dig obekant?
philippos.
Nej men!
Han var hos mig en gång som sändebud
Och talade mot mina fredsförslag
Så eldigt, att jag sjelf på kriget röstat,
Om jag hellen då varit. — Skada vore,
Om han och flere af hans likar nu
I striden föllo. Derföre jag vill
Befallning gifva, att man högra flygeln
Må skona mest för rytteriets framfart.
parmenion.
Philippos! Du beundrar detta folk,
Du önskade att sjelf hellen bli kallad,
Du prisar deras lycka — dock din roflust
Ej några gränser finner. Du vill röfva
At dig den sällhet som de njuta. Vet,
O konung! att i samma ögonblick,
Som du förkrossat deras frihet, är
Det också slut med deras storhet. Ej
Det folket trifvas kan uti den sol,
Som strålar från ditt kungadiadem.
Vårt Makedoniens luft är allt för kall
För dessa, som ha fostrats upp i luftstreck,
Der nästan evig sommar fröjdar sinnet.
philippos.
Mitt ord är sagdt; man trugar fred ej bort,
Och Hellas skall bli mitt! Tror du, jag skänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
