Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Hermione, ack säg : det är ej sant —
Och jag dig tror.
hermione.
Hvad båtar väl en lögn,
När tusen fallnes dödsskri vittna om
Mitt svek? Ty det var jag som tecknet gaf
Till anfall. Då ej mer fans någon utväg
Att genom nesligt mord vår frihet rädda,
Så ville jag bereda mina landsmän
Den äran att som hjeltar falla.
KRITON.
Ej
Du sagt ännu hvad olyckshändelse
Dig kom att bryta eden som du svor.
Hvi förde du ej dådet ut, o säg?
HERMIONE.
Ack, fråga nattens tysta skuggor, som
Bevittnade den strid mitt samvete
Inom min barm utkämpade med viljan.
Ja, fråga dem hvad magt min hand då höll
Tillbaka, när mitt offer redan låg
Med bröstet blottadt att emotta’ stöten ;
Ty ej jag sjelf än fattar det. Ej äran
Att som mitt lands befrierska i häfden
Odödligheten vinna, icke fruktan
Att bryta eden, icke straffens fasor,
Dem Minos, don förfärlige, på mig
Utkräfva skulle, kunde spänna senan
Uti min hand. Jag var för svag, och derför
Är slut med Hellas; men Philippos lefver.
kriton .
Må Gudarne tillgifva dig, mitt barn,
Din svaghet. Ack, blott mitt var felet. Hvarför
Tog jag ej sjelf, fast gammal, på min lott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
