Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sannarp. Årstads socken och härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger fordrade fanorna. Ändteligen ändades detta deras påstående uti ett annat ej
mindre oförskämdt, nemligen de påstodo med all gevalt, och det i en hel timmas tid, att
jag skulle marchera in med dem i staden, men efter en lång och skamlös träta öfvergåfvo
de mig alldeles, marcherandes med sitt equipage och kanonerna ända till Lif-regementet[1]
derest de stannade. När jag således ifrån dem var rensad, ville jag å nyo uppmuntra
mina soldater, men fant dem temmeligen ebranlerade och till sinnelag ändrade."
Den gamle, hetlefrade krigaren skildrar sina känslor: "Gud är mitt vittne, att den
skam och nesa jag den dagen utan all min skuld lida måste aldrig går ur sinne eller
minne; mitt olideliga och odrägliga qval var och är så stort, att jag önskar det jag aldrig
varit född. Bättre och hederligare hade varit att man lemnat allmogen en alldeles
obehindrad inmarche, än att fåfängt postera trouppar emot dem till att paradera och göra
honneur för rebeller." — Han ingaf också följande dagen sin afskedsansökan, men lät
sedermera blidka sig.
Sedan dalkarlarne stannat framför lif-regementet, sände Lagercrantz en af sina
officerare till konungen med förklarande, att det ännu vore tid att hindra deras intågande,
blott truppen "finge ge fyr". Ordres härtill ankommo, men blefvo, innan de hunnit
åtlydas, kontramanderade, och en stund derefter marcherade dalkarlarne, med de från
Lagercrantz tagna 4 kanoner och tvenne ammunitionsvagnar, "midt igenom kavalleri och infanteri,
som i en triumph, in i staden".
Sedan dalkarlarne under tvenne dagar huserat i hufvudstaden, såg ändtligen
regeringen sig befogad att genom vapenmakt hejda deras ofog. Sedan upprorsmännen först
börjat elden, hvarigenom riksrådet Adlerfelt dödats och flere officerare, bland hvilka äfven
Lagercrantz, sårats, men Westmanlands regemente i stället för lägg an! gjort gevär för fot!
samt lif-regementets ryttare öfvergifvit sina officerare, hämnades Elfsborgs regementets
soldater sin chef — och gåfvo eld. Denna salva jemte 2:ne karteschskott bragte hela
upprorsskaran på flykten. Öfver 100 dalkarlar föllo i sitt blod, sårade eller döda, flere
störtade sig af förtviflan i strömmen och drunknade, och ett ej ringa antal sårades eller
nedhöggos af sina uppretade förföljare. Lagercrantz’ ord till konungen, då denne förbjöd
honom att möta våld med våld, sannades: "Gifve Gud att Eders Maj:t innan kort ej finner
orsak att ångra denna dess nådiga befallning".
Men det missnöje, som rådde hos en stor del af allmogen, särdeles med hänseende till
det af Ryssland föreskrifna thronföljarevalet, hvilket underblåstes af danska emissarier, hade,
oaktadt dalkarlarnes näpst, icke blifvit qväfdt — ej ens i deras hembygd. Lagercrantz
ditsändes såsom medlare tvenne särskilda gånger, men åtföljd af trupper, samt hade der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
