Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDA (ängsligt). Släpp mig, Thure! mamma kan
komma!
THURE. Ville du annars vara hos mig? Nej Ida,
se inte bort, — vänd dig inte ifrån mig! Den här
stunden gäller mycket för oss båda! Nu är det slut
med leken, och allvaret fattar oss! Svara mig derföre
på fullt allvar, Ida — som om du skulle svara Gud :
vill du bli min?
IDA (sakta och blygt, i det hon lutar sitt hufvud
mot hans axet). Ja!
THURE. Och du vill vänta troget tills jag en dag
kan säga: Nu är jag värdig att blifva din make ! Vill
du det?
IDA (som förut). Ja!
THURE. Och inte sörja och bli blek om kinden,
i fall det skulle dröja länge?
IDA (som förut). Nej!
THURE. Då, min flicka, skall solen en dag få svårt
att lysa på ett lyckligare par än vi! — Om allt går
som jag hoppas, så far jag bort i morgon, och när jag
kommer igen så skall odågan Thure vara en man.
IDA. Du reser bort?
THURE. Ja, Ida ! jag måste bort härifrån! här
skulle jag gå under! — Seså, inga tårar! (kysser
hennes ögon}. Låt mig kyssa bort de klara perlorna!
Och nu farväl, min Ida! detta är vårt afsked. (Tar
en ring, sittande på en snodd, från sin hals och
hänger den kring hennes.) Den här ringen är mitt enda
minne af min mor! Bär den du vid ditt hjerta som
vår förlofningsring!
IDA (kysser ringen). Alltid! alltid!
THURE (ser henne djupt i ögat). Och nu är min
flicka modig och glad?
IDA (leende). Glad och modig!
THURE. Och tror på sin vän?
IDA. Jag tror på min vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
