Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under sommarferierna reste sedan Hugh med sin farbror och
tant i Schweiz och Italien. Men han tyckte icke mycket om sin
tant. Hon tycktes bemöda sig om att vara vänlig mot honom,
men han kände på sig, att hon ej tyckte 0111 honom. Hans farbror
förde honom omkring öfverallt samt berättade för honom långa
historier 0111 sina hjältebedrifter.
Julen skulle de tillbringa på Byrneside. Farbrodern hade varit
mycket intresserad af stället och aldrig tröttnat att höra Hugh
berätta därom. Gossen hade talat om den lilla insjön, där fadern
berättat, att de brukade fiska tillsammans som barn, och om Harry
Gowan, fiskaren, som brukade fara ut i sin båt och som var med
dem den gången, då stormen hastigt stack upp och båten slungades
upp på holmen, då de voro nära att drunkna allesammans. Mr
Tunstall gladde sig åt, att Gowan ännu lefde, och att James
Wilson, som i hans barndom var dräng och brukade se efter deras
ponyhästar, nu blifvit kusk, och att Sam, trädgårdsgossen, som
brukade visa dem fågelbona, nu blifvit trädgårdsmästare och att
mr Holbeach, församlingens pastor, ännu lefde, och äfven hans
syster, miss Elisabeth; ja alla, som funnits på stället i hans
barndom, kom han så väl ihåg.
När resan var slut, aflämnade de Hugh i Rugby och foro
ensamma till Byrneside. Mr Tunstall gjorde sig strax vid ankomsten
mycket populär. Han skickade genast efter kusken och hälsade
honom på det hjärtligaste.
»Jag skulle ej hafva känt igen dig, James,» sade han, »och
jag förmodar, att du ej heller känner igen mig.»
»Nej, sir, det gör jag ej. Ni var blott en po j k vasker då, ehuru
ni ej tyckte det själf. Nej, jag känner ej igen er en enda smula.»
»Tjugu år förändra mycket, Jim. Vi hade mycket fyr för oss,
på den tiden. Minns du den där dagen, då den stora höstacken
blef rifven och vi jagade råttor och en af dem bet dig i örat, och
hur du skrek?»
»Ja, jag minns det, sir. Mr Edgar skämtade ofta med mig
därom.»
»Och kommer du i håg, då bror och jag klädde ut oss i lakan
och höllo på att skrämma lif vet ur dig, Jim?»
»Jo, jo men, det gör jag nog, sir. Det var icke vackert gjordt.»
»Nej det var det icke, Jim. Men nu är man öfver sådant där.
Och jag gläder mig mycket åt att återse dig efter alla dessa år
och se, att du är frisk. Jag hör, att Sam är kvar här och har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
