Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott var på en vecka, trodde jag, att jag aldrig skulle få se dig
mer, och att du skulle blifva skjuten af någon af de där druckna
gräfvarne. Nu slipper jag det, och jag tillstår, att det var orätt af
mig att knota. Jag skall komma att blifva lycklig här tillsammans
med dig, och jag inser nu, att det var en lycka att du fann de där
papperen i fickan på den döde mannen i skogen.»
Hon såg stadigt på honom, när hon talade.
»Ja, det där skola vi icke tala om, Lola. Y7äggarna hafva öron,
och det är bäst, du försöker att glömma det förflutna. Minns blott
att jag är William Tunstall, som kommit hem igen, sedan jag varit
borta tjugu år.»
Hon nickade. »Du vet, att du alltid brukade säga, att jag var
en utmärkt skådespelerska, och mången galning med mera
penningar än förstånd lockade jag att spela med dig förr i tiden i
Santa Fé.»
»Nog, nog Lola», sade han, »ju färre minnen vi hafva, dess
bättre. Nu måste vi ringa på tjänarne, annars skola de börja tänka,
att vi somnat.» Och han knäppte på den klocka, som betjänten,
innan han gick ut, ställt på bordet.
»Har dn gått husesyn?» frågade han, då de åter blefvo
ensamma.
»Icke öfverallt. Den gamla kvinnan — hon sade, att hon var
hushållerskan — visade mig ett stort rum, som hon sade var
förmaket, och ett vackert litet rum, som varit hennes förra frus
boudoir, och ett rum fullt med böcker och ett galleri, fullt af fula taflor,
och den sängkammare, vi skola hafva, och flere andra rum, som
gingo ut från den.»
»Nu skall jag gå igenom rummen med dig, Lola. Naturligtvis
måste jag känna till dem. Jaså, det här är boudoiren! Nog
kommer du att hafva det behagligt här, Lola. Sådana här stolar äro
lika mjuka och bekväma som en hängmatta. Det här skall blifva
ditt sanktuarium, där du kan hvila och röka och spela guitarr efter
behag. Ett sådant vackert förmak! Men det är för stort för oss
två, ehuru jag tillstår att det på sommaren, då fönstren stå öppna,
måtte vara högst angenämt.» Sedan de gått igenom rummen,
kornmo de ned i vestibulen.
»Låt oss nn gå nt i trädgården», sade han. »Du kommer att
tycka om den.» Han tände på en cigarr och Lola en cigarett. Hon
visade en oförställd förtjusning öfver blommorna och gräsmattorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
