Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, men aldrig såg jag en karl sitta så säkert i sadeln som han.
Han sade mig en gång, att den, som ridit in vilda hästar, kan sitta
kvar på hvilken hästrygg som helst, och att de engelska hästarne
äro som får i jämförelse med de förra.
»Det tjänar naturligtvis ingenting till att säga nej åt er, master
Hugh, men skall ni rida, måste ni hålla er på den där stora ängen
där borta. Ni måste sitta upp där och lofva mig att icke lämna
den. Jag har med tanken därpå låtit häcken växa dessa sista tre
åren, och ingen häst försöker nu att sätta öfver den. Marken är
mjuk, och ni skall falla lätt. Ni har tagit er i ridt under de sista,
åren och har suttit på mången svår häst, men på ingen så
bångstyrig som dem, vi nu hafva i stallet. Jag skall alltid följa med er
ut och taga en af stallknektarne med, i fall någon olycka skulle
inträffa, och jag skall varsko er för några af deras olater, innan ni
sitter upp.»
Hugh hade nu fyllt femton år och var lång och starkt byggd
för sin ålder. Han hade ridit rätt mycket, när han varit hemma
om somrarna och äfven om vintrarna, då marken varit bar, och
lärt sig att sitta kvar i sadeln; men trots alla hans bemödanden att
göra det nu, blef han afkastad flere gånger, och ett par gånger
förlorade han medvetandet. Men han höll ändå i, och vid ferierna»
slut smickrade han sig med att kunna rida den ostyrigaste
hästen i stallet.
Hans tant hade först på det bestämdaste motsatt sig, att han
skulle få rida något af djuren; och han måste gå efter James, som
försäkrade henne, att några bland dem ej voro värre, än dem han
ridit förut, samt att ett fall på det mjuka gräset ej vore mycket
farligt; men det var likväl ej förr, än han högtidligt lofvat att icke
på några villkor lämna ängen, som hon slutligen gifvit sitt samtycke.
När han sedan om julen kom tillbaka, var hans farbror
hemma och synbarligen vid ovanligt godt lynne. Det hade inträdt frost,
och sannolikt skulle den komma att räcka länge, och marken var
hård som järn.
»Jag hör, Hugh», sade hans farbror, »att du blifvit en
öfver-dådigt skicklig ryttare. Det gläder mig att höra. Där ute i västern
är hvarenda en en skicklig ryttare. Man kan säga, att man
tillbringar sitt lif på hästryggen, och det faller sig helt naturligt för
pojkar att sitta barbacka på första bästa häst. Naturligtvis är det
ej en lika viktig sak här hemma, ehuru äfven här den man, som
är en verkligt skicklig ryttare, har många företräden. För det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
