Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket som att de hafva tolf människolif i sina händer, och de äro
så kvicka med sina vapen, att de skulle hinna skjuta af alla tolf
skotten, innan en annan vanlig människa finge fram sin revolver
och knäppte af den.»
»Hvarför stänger ni ej värdshuset i kväll?» frågade Luscombe.
Då kunde de ju ej komma in och tömma er skänk.»
»Kunde de inte, ha, ha! Jo, de skulle stöta upp dörren med
sina pistoler, och om det vore så väl tillbommadt, att det ej
lyckades dem, skulle de tända på hnset. Det har händt många gånger,
det vet jag.»
»Kom, så gå vi hem, Hugh», sade Luscombe. »Ju förr vi
vi komma i säng, dess bättre, tycker jag. Vårt rum ligger åt
gårds-sidan, så de må skjuta, hur mycket de behaga, oss skola de ej ha
turen att träffa.»
Hugh satte på sig hatten, och de gingo båda gatan framåt.
De hade ej gått långt, förr än de hörde hästtramp.
»Nu kommer en af dem», ropade någon från ett fönster.
»Skyn-den er att vika om hörnet, bakporten är öppen! Jag har hört
pistolskott, och med all säkerhet kommer han att skjuta ihjäl er.»
»Skynda dig Hugh!» sade Luscombe.
»Gå du, Luscombe! Du är obeväpnad. Jag ämnar ej springa
för hvem det vara må», sade Hugh envist. »Men gå du, det är
ej värdt du stannar, som ej har någon pistol!»
»Jag lämnar dig ej ensam», svarade Luscombe lugnt; »för resten
kommer han nu.»
Hughs hand hade redan gripit pistolen bak i bältet och han
höll den i rockfickan. Ryttaren sträckte fram armen, och Hugh såg
månskenet glittra på en pistolpipa. I nästa ögonblick small det,
men Hugh kastade sig ned på knä, i detsamma han såg
mynningen riktas mot sig, och kulan träffade muren strax öfver hans
hufvud. Han lyfte upp armen och sköt på samma gång, som två
andra skott kommo från fönstren. Mannen slog ut med armarna
och föll baklänges öfver hästens länd i marken. Det väl dresserade
djuret stannade ögonblickligt, vände och ställde sig vid sin
herres sida.
»Kom, Luscombe», sade Hugh; »ju förr vi äro borta, dess
bättre.»
Innan de emellertid gått tjugu alnar, hörde de trampet af två
hästar bakom sig.
»Låt oss vända om hörnet på det här huset, Luscombe. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
