- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
82

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Visst icke,» svarade mannen. »Några bland dem tyckas blifva
bångstyrigare och bångstyrigare. Mot slutet blifva de litet bättre,
men sedan tager sex månaders frihet bort allt det goda. Jag skulle

lika gärna taga en nyss tämd ’broncho’ som en, som varit riden

förut. De äro vildare förstås, men icke så knipsluga. En gammal
häst tyckes använda sin mesta tid med att fundera ut, hvilka puts
han skall göra härnäst, och har man en, som går helt lugnt, som
hade han aldrig gjort annat än gått i lunk hela sitt lif, kan

man vara säker på, att i ett nu finna sig förflyttad sex fot upp i

luften, så vida man ej är påpasslig.»

Sedan kvällsvarden var slut, tändes piporna, och Hugh
lyssnade med stort intresse till det samtal, som fördes omkring honom.
Några af männen hade varit vintern öfver på denna rancho; andra
hade varit i nybyggena, åter andra i Nya Mexiko, där de tillbragt
tiden i städerna eller arbetat på någon mexikansk rancho. Hugh
var förvånad öfver det lugna sätt, på hvilket de talade, frånvaron
af alla dispyter och den uppmärksamhet, med hvilken man lyssnade
på den, som hade ordet. Han tyckte sig aldrig varit bland
fredligare människor och undrade, om dessa verkligen vore de cow-boys,
om hvilkas vilda bragder han hört förunderliga rykten.

Så småningom troppade den ene efter den andre af till den
hortre baracken, och Hugh och Bill följde snart exemplet. Den
utgjordes af ett sextio fot långt rum. En stor eld brann på en
eldstad i midten, ty nätterna voro kalla. Längs både kort- och
långsidorna gingo rader af afbalkningar eller bås, i hvilka det låg filtar,
som utvisade att de flesta voro upptagna. De utvalde åt sig två, som
voro tomma; i dem lade de sina filtar och öfriga persedlar, som de
tagit ur sadlarna, sköto upp sina tillhörigheter under hufvudet och
rullade in sig i filtarna samt voro snart djupt insomnade.

Det första de gjorde morgonen därpå var att lämna sina
återstående förråd af mjöl, te och socker åt den, som skötte
hushållningen. Värdet krediterades dem, och de togo ut sitt tillgodohafvande
i form af hvar sitt par chaperajos, två cow boyhattar och två par
liöga stöflar, hvarvid de erlade en mellangift af reda penningar.
Sedan gingo de ut till de andra gossarna. Dessa voro samlade i
en inhägnad, omsluten af ett mycket starkt staket, som låg alldeles
intill den omgärdade marken.

Några cow-boys redo nt, när de kommo, och efter en kvart
sågo de en massa hästar komma sprängande. Bakom dem redo
karlarna, hojtande och smällande med sina piskor. Grindarna öpp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free