Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
papperslappen och läste följande: »Jag har något att tala enskildt
med er om. När ni fått mitt bud, gå då helt lugnt genom staden,
som vore ni ute för att se på bodarna; vidare ned till floden och
längs utmed den, till dess ni hör tre hvisslingar. Kom då till
platsen. Det är bäst ni kommer ensam. Doktorn.»
»Jag undrar, hvad den lille mannen kan ha att säga, Royce?»
»Vet inte», svarade denne. »Det är bäst du går och hör efter.
Och du tar väl din sexpiping med dig?»
Hugh gick efter de anvisningar, han fått, och följde
flodstranden, till dess han fick höra hvisslingarna; de kommo från ett
busksnår, som låg alldeles för sig själft. Då han närmade sig, hörde
han doktorn säga: »Se noga efter, om någon synes till!»
»Ingen, som jag kan märka», svarade Hugh.
»Kom in hit mellan buskarna då!»
»Hvad står på, doktor?» frågade han, förvånad öfver all denna
försiktighet.
»Sitt ned, så skall jag berätta! Det är som vi tänkte. Ni
minns, jag sade, att vi skulle bli bevakade. De här fördömde
mexikanerna ha ingenting annat att göra än spionera på en, och de
hafva fått reda på vår plan.»
»Hur har ni fått veta det, doktor?»
»Jo», sade doktorn litet motvilligt, »min kamrat har bara ett fel,
och det är att han ibland dricker för mycket. Det händer icke ofta,
ja, det går månader emellan, men allt sedan jag lärde känna honom,
har det varit på samma sätt. Nåväl, i går kväll kom begäret på
honom. Förmodligen tänkte han det skulle dröja länge, innan
han åter skulle få ett tillfälle. Han blir ej grälsjuk, när han dricker,
men jag går ändå alltid med honom för att taga hand om honom.
I går afton således, då jag märkte, att han beslutat gå och ej ville
låta öfvertala sig att låta bli, följde jag honom till en liten vinkrog,
som ligger strax bredvid vår bostad. Där inne höllo några
mexikaner på att dricka och prata; vi gingo in, men jag såg, att vi
ej voro välkomna. Och jag märkte mer än det. Jag såg två af
dem med hemligt förstånd blicka på hvarandra, och ehuru jag
ej kunde minnas mig ha sett dem förut, såg jag, att de kände
igen oss.»
»Vi hade ej mera penningar på oss, än livad som var
beräk-nadt att åtgå för vinet, så att, ehnru jag ej tyckte om deras blickar,
var jag ändock icke orolig. Vi satte oss och begärde in dricksvaror,
och jag sade till Sim: ’De där karlarne känna oss, Sim. Akta dig
Hcnty, Rödskinn och Cowboys. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
