- Project Runeberg -  Bland rödskinn och cowboys. Berättelse från den amerikanska västern /
231

(1893) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Elin Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvifvel skulle föra edra döttrar till ett annat ställe, skulle de likväl
ej skada dem. Ser ni, vår plan är den, att den styrka, vi föreslå
att ni håller redo, ej skulle rycka fram förr, än den hörde tre skott
lossas med regelbundna mellantider. Dessa skott skulle utgöra
signalen, att vi lyckats intränga i edra döttrars rum och att de äro
i säkerhet med oss, i hvilket fall ni genast kommer till vår
undsättning. Om ni åter finge höra en gevärssalva, skulle ni förstå,
att vi blifvit upptäckta, innan vi hunnit fram till edra döttrar, samt
helt tyst göra reträtt och återvända till El Paso samma väg, ni
kommit, och naturligtvis då fortsätta underhandlingarna rörande
lösesumman.»

»Under alla förhållanden», sade don Carlos, »gör jag anspråk
på att få följa er. Det är mina systrar, som äro i fara, och jag
tillåter ej, att främlingar våga sitt lif för dem, medan jag själf sitter
i lugn på afstånd. Ni måste medgifva, att jag har rätt häri, senor.»

»Det medgifver jag genast», sade Hugh. »Jag höll för troligt,

att ni skulle vilja följa oss, och ni är i er fulla rätt att göra det.»

»Detta försök bör ej frestas», sade don Ramon allvarligt, »så
framt jag, genom att betala lösen, kan få igen mina döttrar det
förutan. Risken vore förskräcklig, och ehuru tvåhundratusen dollar
är en stor summa, villé jag hellre utgifva den fyra gånger, än att
I skullen löpa en sådan fara. Frågan är, hvilken säkerhet röfvarena
vilja lämna för att de, sedan de mottagit penningarna, utlämna sina
fångar. Detta får jag snart veta, och innan deras svar anländer,
skola vi ej taga något afgörande steg.»

»Vore det inte bäst, att ni, senor, fore till kommendanten på

fästet och gjorde upp med honom, att tjugu eller trettio man hölle
sig färdiga att ögonblickligt rycka ut tillsammans med er, när ni
skickar bud. Om ni beslutar er för att vidtaga denna åtgärd
föredra döttrars- befrielse — jag menar, att begagna er af militär i
stället för af ert eget husfolk — så ju förr det blir ordnadt dess
bättre.»

»Jag har redan träffat kommendanten», sade don Ramon. »Han
är min personlige vän och genast han erfor, hvad som händt, red
han hit och erbjöd sig ställa hela sin styrka till mitt förfogande,
för så vidt jag skulle anse lämpligt använda den.»

I detsamma kom en tjänare in och anmälde, att en främmande
person önskade träffa don Ramon. Mexikanen gick ut och
återvände en minut därefter med ett bref. Det var kort och lydde,
som följer:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgarodskin/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free