Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydiga karlar kommo dit. Detta inträffade just vid den tidpunkt,
då jag var konvalescent och ej ännu var i stånd att arbeta
regelbundet. Det dröjde ej länge, förrän två karlar blefvo hela lägrets
skräck, och de foro fram så förskräckligt, att det man och man emellan
började talas om, att de måste kväsas, ehuru ingen ville taga
ledningen. De hade skjutit fyra gräfvare första veckan redan.
»Jag hade ej sett Softy på tio dagar. Han hade varit borta
och vårdat en jägare, som brutit benet af sig vid ett fall från ett
träd. Jag satt utanför mitt tält med en kamrat, gemenligen kallad
Red Sam. Vi hade en butelj konjak framför oss. Då kommo de
där båda främmande karlarna och gingo förbi oss, och den ene
stannade och satte buteljen för munnen, hvarpå han räckte den till
sin kamrat, utan att begära lof eller säga ett ord till ursäkt. Red
Sam blef arg och slängde åt dem ett ord, hvarpå den, som druckit,
drog ut sin bowieknif — sexpipingar voro ännu ej i allmänt bruk
på den tiden — och innan Red Sam han resa sig upp, hade
knif-ven träffat under refbenen. Nåväl, jag rusade upp och drog min
knif, ty det var ju min sak, ser ni. Han måttade åt mig. Jag
grep tag i hans handlof, när knifven riktades mot mig, och han grep
tag i min. Men jag var som ett barn i hans händer och trodde, att
min sista stund var kommen. Då ljöd ett skott, och som en
vildkatt rusade Softy på mannen oeh rände sin knif rätt in i honom,
så att han föll stendöd till marken.
»Kamraten for ut i en ed och drog sin knif. Softy ställde sig
ansikte mot ansikte med honom. Det var den märkvärdigaste syn,
jag sett. Hans hatt hade fallit af, och håret, som var nästan lika
hvitt som nu, böljade tillbaka från ansiktet, och ögonen, som annars
sågo så milda och vänliga ut, flammade. Det kom för mig då och
har sedan mången gång kommit för mig, att han liknade ett lejon,
som tar sats; och jag tror Buckskin, som karlen kallade sig, hvilken
ofta skrutit öfver, att han ej fruktade någon lefvande varelse, blef
förskräckt. Ett ögonblick betraktade de hvarandra; därpå rusade
Softy på motståndaren. Han var så kvick, att i stället för att
Buckskins knif skulle träffat honom midt i hjärtat, dit den var
riktad, träffade den honom bakom skuldran och ristade upp ryggen nästan
ända ned till midjan.
»Men doktorns stöt förfelade ej sitt mål. Den tog rätt mellan
refbenen, och Buckskin föll ned död. Nåväl, efter den betan var
det min tur att vårda doktorn. Ingen kallade honom nu mera för
Softy. Han blef sängliggande under en månads tid, och jag tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
