Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni och edra vänner återgåfven mig mina barn. Nu är ni
emellertid en engelsk gentleman, och jag vet, att ni skulle känna det
förödmjukande att mottaga någon belöning för er ovärderliga tjänst;
men edra tre kamrater äro i en olika ställning: två äro
guld-gräfvare och en vaquero. Jag vet mycket väl, att när de gjorde
mig denna tjänst, var det utan tanke på lön, oeh att de som ni
vågade sina lif endast och allenast i den önskan att rädda ett par
värnlösa kvinnor ur skurkarnes våld. Detta upphäfver emellertid
ingalunda min tacksamhetsskuld till dem.
»Min bankir mottog i går den summa i guld, som jag
anmodat honom att anskaffa till lösesammans erläggande; och jag har
i dag gifvit honom order att deponera 25,000 dollar för hvar och
en af dem, så att de ej längre behöfva fortsätta med sitt hårda och
farliga lif, utan kunna slå sig ned, hvar de behaga. Amerikanernas
själfkänsla är mig bekant, senor, men jag litar på, att ni skall
öfver-tyga dessa tre män därom, att de utan förödmjukelse kunna mottaga
dessa penningar, hvilka ingalunda utgöra betalning för deras tjänster.
De hafva vågat sitt lif för att återgifva mig mina döttrar, och de
få ej neka mig att som återtjänst gifva dem en gåfva, som endast
utgör ett ringa tecken på min tacksamhet, och som‘ändock alltid
skall låta mig förblifva deras gäldenär.»
»Jag skall visst söka öfvertala dem att mottaga er gåfva, don
Ramon, och är öfvertygad, att det skall lyckas mig. Doktorn är
nära sextio år, och Howlett är icke någon ungdom, så det vore i
sanning godt för dem att nu få upphöra med det sträfsamma lif,
de så länge fört. Hvad Bill Royce beträffar, hyser jag inga
betänkligheter alls. Jag har så många gånger hört honom säga, att hans
högsta sträfvan är att en dag få slå upp sina bopålar på en stor
farm, och detta skall sätta honom i stånd att förverkliga sin
älsk-lingsplan på ett sätt, som vida öfverträffar allt lian drömt sig.»
»Och nu, senor Hugh, till er själf! Hvad ni nyss berättat oss,
gör det mycket svårare för mig, än jag hittills tänkt, att på ett mer
eftertryckligt sätt visa er min tacksamhet. Vi ha talat om saken,
jag, min hustru, Carlos och mina döttrar. Jag visste, att ni var
en gentleman, men ej att ni var arfvinge till ett gods. Jag trodde,
att ni, som många andra af edra landsmän, kommit ut hit att bryta
er en bana. Vårt förslag var i dylikt fall detta. Vi tänkte fråga
er hvilket ni föredrog: arbete bland boskapen eller i grufvorna.
I hvilketdera fallet skulle jag kunnat hjälpa er fram. Om ni
föredragit förstnämnda arbete, skulle jag ha insatt er till förvaltare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
