- Project Runeberg -  Östanifrån. Minnen och utkast /
221

(1905) [MARC] Author: Harald Hjärne - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett världspolitiskt vägskäl - II. Riddarens väg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vården om egen och den hyllade öfverhetens ära
jämte den noga öfverlagda hämndens tålamod och
själfbehärskning. Ingen förolämpning får tillgifvas,
men det är simpelt att gifva luft åt sin vrede, innan
svärdet är redo att dragas ur skidan. Det är en
hedersplikt att förvärfva de skarpaste och skönaste
vapen, som stå till buds, att alltid feja och slipa dem
efter konstens yppersta metoder. Samma flitiga,
petiga detaljtrohet, som samurajerna fordom slösade
på sina lackerade gehäng och sina klingors
rakknifsegg, väcker nuförtiden främmande fackmäns
stundom oangenäma öfverraskning, då de granskande
betrakta de moderna slagskeppens putsade däck och
kojer, de nyuppfunna infanterigevärens sinnrika
mekanism, ambulansernas omsorgsfullt beräknade
utrustning och instrumenter.

Det är tarfligt att beslås med lögn, men
förtegenheten pryder också den djärfve. Allt förhastadt
tal är oridderligt, ty det gifna ordet kan ej utan
dödlig skam tagas tillbaka. Innan fejden är öppnad,
får rösten ej höjas utöfver artighetens saktmod;
välviljans lugna och leende uppsyn är det oafvisliga
vittnesbördet om den rättkräfvandes egen själfkänsla,
som räknar sig till godo motståndarens alla
förlöpningar, medan förhandlingarnas gång steg för steg
utstakas på förhand, fördröjes eller påskyndas
alltefter stridslägets kraf. Förlikning måste bjudas ända
in i yttersta stunden, dock aldrig med ens den
minsta afprutning i yrkanden, som i otvetydig
formulering blifvit vederbörande motpart förelagda. Därför
är hofsamhet i fordringar ett ärans bud; ingenting
är ju nesligare än att rygga för häfdandet af sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhostan/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free