Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Under det att den finske soldaten var inne pä ”Den svenska flaggen* kommo upp
pä skutans däck tvä ynglingar samt en ung flicka med’ett särdeles fagert utseende. De stora
blå ögonen och de blonda Iockarne bildade ett verkligt svenskt utseende genom den
sammansättning af svenska färger, som ögon och hâr åstadkommo.
”Om far snart kom tillbaka ändå,8 sade flickan. ,
”Han skall väl tömma några bägare först och råka i slagsmål efter vanlighe en.
”Usch, så du säger, Göran!” svarade flickan och gjorde en knyck på nacken.
"Få se då! Mins du, hur detfgick i Kupoio, Karin?”
”Det mins jag väl; hvarför skall du just påminna mig om det. Att far fatt
litet för mycket i hufvudet, var väl inte så farligt ; det få många fler än han.
”Det har du rätt i, Karin; men det är icke alla, som äro så kitsliga som han.
nar uc aiu mna. , Λ
»I dag skali han väl ändå akta sig. I morgon börjar löfmarknaden och redan i
qväll måste vi vara inne i staden och sätta upp ståndet. _ ~
Under det att de tvänne personerna på*detta sätt underhöllo sig med samtal pa
skatans däck, syntes skntegaren åter komma ut ur värdshuset ”Den svenska flaggen
och stiga i sin båt. Han sköt ut från strand och rodde med kraftiga årtag tillbaka till
skutan, på hvilken han straxt gick ombord och befalde att ankaret skulle lättas.
De båda ynglingarne började genast hyfva ankaret, seglen hissades och skutan
sköt sakta fart mot staden.
Löfmarknaden.
Detta ord var hittills så godt som okändt i den svenska hufvudstaden.
Under gamle kung Göstas tid hade det icke varit brukligt att folket förde blom-
mor, grönt roch de från vintern öfverblifna frukterna till torgs för att der sälja dem på
en viss dag, ej heller hade det varit brukligt, att man prydde sina boningar med som-
marens skatter.
Men konung Erik lät påbjuda, att en så kallad löfmarknad skulle inrättas en viss
dag på Stortorget i Stockholm.
Konungen hade ett vaket öga för allt, som var skönt, och han fröjdade sig som
ett barn åt den fägring, som skulle uppkomma genom att förvandla ett af sin hufvudstads
torg till en grönskande äng eller trädgård. Derför påböd han löfmarknaden.
Detta påbud antogs med glädje af befolkningen och icke blott stadens närmaste
landsortsgrannar, utan äfven fjerran derifrån bosatta personer skyndade till__hufvudstaden
dels för att afyttra sina varor, dels för att se den prakt, som skulle utvecklas under denna
löfmarknad; huivudstadens befolkning gladde sig åt att kunna smycka sina boningar med
sommarens skatter. Konungen och hofvet mottogo löfmarknaden med spändt intresse just
för det ovanliga deruti.
Belåtenheten var således allmän.
Den stora dagen var inne, då Stockholm hade sin första löfmarknad.
Det var en särdeles liflig och vacker tafla, som Stortorget samma dag erbjöd.
En massa folk, dels säljare, dels köpare, fylde torget, hvilket man förvandlat till en
skogsdunge, dock icke en vild sådan, och icke heller en planterad, utan eniaf sagans sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
