Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”På konungens befallning!” svarade hon.
”Jag är din far;” sade gubben.
”Han är vår konung!” svarade Karin.”
”En far har rätt att befalla sin dotter!”
”En konung kan straffa en olydnad!”
”Du älskar ej, din far!”
”Jo, fader!
”Visa det!
”Jag gör det, då jag stannar här!”
”Mitt enda barn!”
”Min gode fader!”
”Otacksamma dotter!”
”Säg inte så!”
”Jo, det gör jag! Du är skyldig att tölja dm far.’ . ,
”Nej! Jag är skyldig att stanna bär, ty endast derigenom befriar jag dig tian
fängelsetider!” ^ ^ ^ ^ &f kavaljererna, tag dina pengar och drag dinfärde.
”Ja, med min dotter!” sade Erik Månsson barskt. .... »
”Som du vill,” svarade kavaljeren; ”men då bär det af till Smedjegården.
”Fader! Fader! Du hör sjelf!” bad Karin. ”Må vi böja oss för konungens vilja. ’
”Konungen har inte rätt att–––––- ” utropade Karm Månsdotters fader; men
han hann, inte fullborda meningen till slut, förr än den ena af kavaljererna kallade m
vakt och befallde att Erik Månsson skulle föras bort ur staden.
Den andra kavaljeren tog Karin vid handen och förde henne ur rummet, undei
det att strida tårar störtade utför hennes fagra kinder. ~ .. ...
När Erik Månsson såg sin dotter bortförd, var hans första roielse att soka
springa efter henne; men han blef hindrad dertill. Hans penningar, som konung«.^ ka-
stat för hans fotter blefvo upptagna oeh stoppade i hans ficka och da han uppgi vi,
hans fartyg var förankradt, blef han förd dit, sedan hans frukter blifvit ditforda från torget.
Fram på qvällen lyftes ankar på Erik Månssons båt, som lade ut ti sjos, men
det var sorg ombord ty både Erik sjelf och de båda ynglingarne, som utgjorde skutans
besättning, voro mycket fästade vid Karin, hvilken nu inte längre var ombord -
Senare på aftonen öppnades Söderport oeh från Åsen* mredo några bodelsknek a
förande mellan sig två arbetsklädda personer. . , .
De redo långsamt framåt upp mot slottet, der de med lansskaften knackade på
Smedjegårdens port, hvilken genast öppnades. De redo in på den ohyggliga fängelsegården,
der fångarne afkastades från hästarne och mottogs af fångknektar, som msparrade dem
i ett af fängelsets mörka hvalf, utan att ens fråga efter om de hungrade eller törstade.
När man noga såg på dessa arma fångar, var det inte svårt att i dem igen-
känna de båda främmande arbetarne vid Mölnbo qvarn.
*) Numera Södermalm! Se beekrifoingar öfrer Stockholm under början oeh medio af 1500-talet
uti Kung Gösta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
