Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
*Min goda Adolfine!
Min glädje att få se er på landet blifver så mycket större, som jag känner en
smak för landsbygdens behag. Huru trög och tung skulle man icke utan en sådan smak
finna landtlifvet, der man icke har tillgång till den stora verIdens bullrande nöjen! Genom
denna anmärkning vill jag likväl icke tadla sådana tidsfördrif, hvilkas ändamål är att
upplysa och förbättra menniskorna. Ni tycks gifva tillkänna någon förundran öfver att
somliga kunna med kallsinnighet skåda en skön natur, som hos eder deremot åstadkommer
förtjusning. En sådan kallsinnighet, min Adolfine, kommer ibland af brist på känslor, men
ännu mera genom en förvänd smak. Somliga menniskor äro så beskaffade, att de icke få
några särdeles intryck af naturens skönheter. Men hvarför skall jag bjuda till att förklara,
hvad ni bättre förstår sjelf? — Jag vet nog, att ni sjelf kan upplösa eder egen gåta; men
ni lär vilja uppelda min uppmärksamhet på de föremål, af hvilka jag här omgifvas. —
Jag skall med nöje muntligen gifva er mina tankar tillkänna och dertill får jag bästa till-
fälle genom eder väntade ankomst till landet. Far emellertid väl till dess, beder eder
Gustaf Björns.son.,‘
KAP. 5.
En idyll.
Ej en vindfläkt fjärden krusar,
Fridfull all naturen står,
Fjerran dystert stormen brusar,
Månen fram ur molnet går;
Se dess bleka silfverskimmer.
Luna! Jag nu helsar dig!
Se der tusen stjernor brinna
Uppå nattens dunkla stig.
Allt är lugnt uti naturen; —
Dock, der liörs ett dämpadt ljud:
Ack, en suck af vinden buren
Går nu hän till verldens Gud!
En sådan aftou, som den i dessa rader beskrifna hördes en röst sjunga från en
skuta, som nyss ankrat invid Stockholms hamn:
Välkommen, o afton, med hvila och frid,
Nu mödornas tunga, bekymmer och strid
Jag låter se’n tankarna fara.
Och .uti den sköna, den ljufliga qväll
Jag sitter så stilla, poetisk och säll
Och njuter at månskenet klara.
Hur härlig är qvällen, hur fridfull och skön,
Det tycks, som i helig, i allvarlig bön
Nu Yore den fria naturen–––-
O, afton! Med friden du säkert är slägt,
Ej hörs öfver blånande vattnet en fläkt,
Ej suck utaf vindarne buren.
Så klar som en spegel ses hafsytan stå,
Sin vällukt utandas nu blommorna små
Och månen och stjernorna låga,
Med bäfvande sinne, med bedjande mund
Hörs Atlas i aftonens herrliga stund
Till skaparen hviska en fråga.
Se der ifrån stjernornas skimrande pell,
Hur månen den stilla, den fridfulla qväll,
Utgjuter sitt sken öfver jorden! —
En vakande broder i natten du är
Och menniskan gör du poetisk och kär,
En tjusande skalk är du vorden.
3 b
Vasaättlingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
