Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
I det danska lägret blet man äfven otålig och major Wedel befalde, att den fångne
Thure Bjelkesson skulle föras fram och hängas, ty nu var det tydligt, att fru Sigrid icke
med godo ville öfverlemna gården.
Folket på Markaryd märkte, hvad som försiggick i danska lägret och började
sorla af harm.
Detta sorl väckte fru Sigrid från hennes böner och hon sprang upp samt såg genom
fönstret, huru hennes älskade make under hugg och slag leddes fram till en väldig bok,
som stod ensam ungefär midt emellan gården och lägret.
Återigen ville den äktenskapliga kärleken taga öfverhand; men med kinder hvita
som snö gick hon ut och trädde med värdighet fram på vallen.
Detta tycktes major Wedel hafva väntat; ty han hade hela tiden haft sina blickar
fästade på Mackaryd och då han nu fick se fru Sigrid, befalde han, att man en stund
skulle dröja att hänga fången, tog några man med sig och avancerade fram emot vallen.
”Ären I fru Sigrid Bjelkesson?” frågade Wedel, då han kommit inom hörhåll.
”Ja!” svarade hon.
”Viljen I med godo öfverlemna Markaryds gård?” frågade han vidare.
”Nej!” svarade hon entonigt, men bestämdt.
”Då måste er make dö!” sade dansken.
”Måtte Gud straffa eder för eder grymhet!” ropade fru Sigrid, nu blossande af harm.
”Öfverlemna gården och I skolen återfå er make!” parlamenterade Wedel.
”Nej!”
”Är det ert sista ord?”
”Ja!”
”Lägg snaran om fångens hals!” befalde Wedel sina män.
Detta skedde.
”Fullborda edert skändliga uppsåt, skurk!” ropade fru Sigrid med gråten i halsen.
”Detta land,” fortsatte hon, ”tillhör min konung och det oskyldiga blod, som I här ut-
gjuten, skall en gång komma öfver edra hufvuden och dessa blodsgerningar skola straffas
inpå fjerde och femte led!”
”Ännu är det tid att ändra eder, om en minut är det försent!” sade han.
”Jag har sagt mitt sista ord!” svarade fru Sigrid. ”Jag vet, att min ädle make
gillar denna min handling. Han skulle aldrig förlåta mig om jag genom ett föiräderi mot
min konung skulle köpa hans lif.”
”Skyll eder sjelf!” svarade Wedel och vände vallen ryggen, samt red bort mot
bokträdet, hvarest Bjelkesson och hans bödlar stodo.
”Frälsen eder husbonde!” ropade fru Sigrid till sitt folk.
En svärm af pilar klöf vid dessa ord luften, hvarjemte en stor del af Markaryds
försvarare kastade sig öfver vallen och grafven, alltjemt skjutande på danskarne. De trogne
gårdskarlarne visste mer än väl, att de på detta sätt äfven voro i fara att döda sin hus-
bonde; men de ville hellre, att han skulle dö på det sättet, än att hans fiender skulle
hänga honom.
I detta ögonblick skallade hurrarop från ena sidan och Markarydsboarna nngo
hjelp af sina grannar, hvilka samlat sig och nu störtade fram mot de förhatlige danskarne,
hvilka togo till flykten och nedtrampade hvarandra.
Wasaättlmyarne. ^ a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
