Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157_
"Men jag frågar,” fortsatte jungfiun, ”är jag väid all den båidhet, som ni slösar
på mig?”
”’Den man älskar, den agar man’!” svarade Parviainen.
”Ack, om jag finge dö!” suckade jungfrun.
”Stackars flicka!” ömkade henne den gamla Ursula.
”Ab, så farligt är det väl ändå inte!” utropade Parviainen. ”Emellertid,” fortsatte
han, ”då jag ser, att din själ är i en sådan skakning, så skall jag sjelf beslrida vakt-
hållningen i dag, tills Kleri kommer tillbaka från sina tjensteåligganden.”
”Skall jag inte unnas en minut för mig sjelt?” frågade jungfiun, ängslig.
”Nej, mitt socker!” svarade Parviainen. ”Min plats skall ständigt blifva vid
din sida.”
”Jag hoppas, att hertigen befriar mig derifrån!”
”Jag känner lagen, flicka, och vet, hvad som kan göras i denna sak, och hertigen
kan göra platt intet! Åhnej! Du är min myndling och mig är du skyldig lydnad.
Ja, jag skall nog veta att taga ut min rätt. Inte ett ögonblick skall jag släppa dig
ur’ ögonsigte om dagen. Under natten skall du, som vanligt få sofva i din jungfrubur;
men jag skall sätta ett lås utanför på den dörren, som leder till höganloftsbron och på
den andra dörren skall jag låta anbringa en lucka, hvarigenom jag kan göra mig förvissad,
hvilken timma som helst på natten, att stolts jungfrun inte är ute på äfventyr.”
”0, min Gud, jag blir då eD verklig arrestant!” klagade jungfrun.
”’Som man kokar, får man supa’, svarar jag. Det ordspråket har jag nog lärt af
min syster.”
”Ja, min bror, det är sanning i äfven det ordstäfvet, liksom i ett annat, som
äfven kan användas här och lyder; ’Det är bäst att stänga buren, innan fogeln flyger ut,
sade jungfru Ursula.
"Tron I verkligen, att jag skall kunna blifva eder benägen genom ett sådant
handlingssätt?” frågade jungfrun.
Gumman svarade med sina ordspråk:
”’Ju svårare sjukdomen är, desto svårare är kuren’ och ’sådant läder skall sådan
smörja ha’.”
”En sådan grymhet!” suckade jungfrun.
”Jo, jo, stolts jungfru! Tag varning af, hvad som händt. Dessutom vill jag säga
dig, att det är vådligt för din älskare att vidare visa sig här, ty för hans skull har jag
laddat mina båda pistoler.”
”0, Gud!” utropade jungfrun.
”Jo, jo, men! Nu är det min tur att skratta!” hånade Parviainen.
Gumman Ursula skakade på sitt hufvud och puttrade för sig sjelf följande tirad,
under det att hon lemnade salen:
”’Den skrattar bäst, som skrattar sist’. Jag fruktar för, att ’här finnes en orm,
som är bäst att akta sig för att trampa på’. Min gamle far sade ofta:
En slagen fiende är vådlig att förakta
Oçli mogen mö är alltid svår att vakta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
