Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Lindenkrona ankom äfven till Finland och efter honom följde hertigens sändebud
till konungen.
Så snart riddar Hubert kommit i land, skyndade han sig upp till hertigen och
omtalade, att han ansett sig nödsakad att vända tillfölje af den svenske amiralens var-
ningar, samt att han under färden räddat tre personer, hvilka nästan liflösa drifvit omkring
i en öppen båt på hafvet.
Af dessa tre hade den äldste, en båtsman först kommit sig och berättat, att de
öfriga, en riddersman och en adlig jungfru, voro flyktingar, hvilka blifvit oskyldigt fängs-
lade, men lyckats rymma ur smedjegården, samt ämnat sig till Finland för att ställa sig
under hertigens beskydd, fastän de blifvit ofler för ett skeppsbrott och helt visst skulle
hafva dött, om de icke i sista stund blifvit upptagna.
Derefter hade riddersmannen, hvilkens namn var Adolf Stålsköld, genom lämplig
behandling kommit till medvetande och intygat, att båtsmannens berättelse var fullkomligt
sann, samt att han ville tjena hertigen, då han blifvit så illa behandlad af Göran Persson,
hvilken hatade honom, emedan den kunglige gunstlingen icke kunde få Stålskölds trolof-
vade, jungfru Ebba Eyning, till sin älskarinna.
Jungfrun hade äfven kommit till lif, men beklagligtvis syntes hennes förstånd
blifvit omtöcknadt genom de förfärliga lidanden, som hon måst genomgå.
Hertigen befalde, att de skeppsbrutna genast skulle uppföras på slottet, samt
underrättade sin furstinna derom, bedjande att få ställa dem under hennes särskilda upp-
sigt och omtanke.
Katarina Jagellonika, hvilken var en i hög grad pligttrogen qvinna, sade sig med
nöje vilja tjena sin lidande nästa och drog genast försorg om, att rum iordningstäldes
för de räddade menniskorna, samt förordnade manlige skötare att se till, att riddar Stål-
sköld och matrosen Vimpel skulle på allt sätt blifva tillgodosedda, hvaremot hon sjelf ville
med sina hoftärnors tillhjelp se till jungfru Ryning.
Under tiden hade Lindenkrona anhållit om audiens, hvilken slutligen beviljades honom.
Han framförde till hertigen konungens fordran, att hertigen skulle ställa sig de
kongliga förordningarne till efterrättelse, samt såsom en trogen undersåte lyda sin broder.
Hertigen svarade:
”Jag tackar eder, herr amiral, att ni varnat mitt sändebud till min broder och
hindrat detsamma att kasta sig och sitt folk i dödens käftar. Men helsa min broder, att
då han tillåter att oskyldiga menniskor fängslas och aflifvas allt efter hans rådgifvares
nycker, så är det inte rådligt för en hederlig man att svära en sådan konung trohetsed.”
Dermed lemnade hertigen Lindenkrona, som sålunda med oförrättadt ärende fick
segla hem.
Då den kongliga örlogsmannen lemnat finska kusten, lät hertig Johan utgå ett
upprop till finnarne att samlas i Åbo.
De kommo och hertigen höll då till dem ett skarpt tal rigtadt mot sin broder,
utslungande mot honom såväl sanna som osanna beskyllningar.
Sålunda sade hertigen bland annat :
”Min broder är mig, och min furstinna så gramse, emedan han friat till min
gemål; men af henne fått korgen. Konungen har icke någon rättighet till Lifland, emedan
detta land tillhör konungen af Polen, ehuru jag såsom pant innehar tjugu slott derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
