Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
”Det evangeliet vill jag predika för dem, som tadla min glädje!” ropade mark-
grefvinnan och svängde sig om.
”Glädjen skall bäras med värdighet och sorgen mottagas med tacksamhet,” för-
klarade erkebiskopen.
”Ah, tala inte om sorg, eders högvördighet!” stormade Cieilia.
”En menniska, som inte känner både sorg och glädje, är ingen menniska, för-
klarade erkebiskopen.
”Jag vill inte känna sorg!” sade markgrefvinnan och stampade med sin
lilla fot.
”Akta eder, eders durchlauchtiga nåd, att icke Gud en gång straffar er för
sådant tal. Menniskans vilja faller till föga för Guds. Gläds medan I kunnen fröjdas och
lofva Gud, om sorgen faller på er lott. En rätt kristen är alltid glad, ty glädjen sitter i
hans bjerta och förtager sorgens mörka och kalla känsla.”
”Då är jag en rätt kristen! Tack, högvördige fader erkebiskop, för denna predikan.
— Kommen god vänner, så skall vi dansa!” utropade markgrefvinnan’och ilade från erke-
biskopen ut bland ungdomsskaran, som stannat på afstånd och lyssnat till markgrefvinnans
och erkebiskopens samtal.
”Lättsinniga, lilla stycke,” sade erkebiskopen för sig sjelf, då markgrefvinnan lem-
nade honom, hvarefter han med de öfriga äldre herrarne lemnade salen, sedan han hastigt
vexlat några ord med hertig Carl.
Ungdomen började straxt derefter under ledning af markgrefvinnan att göra en
munter ringlek, hvarunder alla hastigt och gladt sjöngo:
Stige lille gångar sig åt Malemosten,
Så bjuder ban konungen med sig bem
Så frojdelig.
Så bjuder ban konungen ocb hela hans bof,
Och sjelfva drottningen följde med
Så frojdelig.
isär som de kommo till Stige lilles gård,
De gärdesgårdar voro utaf ideligt stål
Så frojdelig.
Xär som de kommo till Stige lilles port,
Der spelar en hind, der dansar en hjort
Så frojdelig.
Kär som de kommo till Stige lilles grind,
Der spelar en hjort och der dansar en hind
Så frojdelig.
När som de kommo i stugan in,
Så glimma5 det guld hela stugan ikring
Så frojdelig.
Taket det var med silfver bespändt,
Och golfvet det var med messing bemängdt
Så frojdelig.
Ugnen han var utaf Malemosten,
Och väggarna voro af elfenben
Så frojdelig.
Bordet och stolar af rödaste gull,
Men duken han var utaf åkerull
Så fröjdelig.
Denna ringdans dansades i många turer under djnpa bugningar och höga hopp
och salen genljöd af skratt och glädje, hvari de äldre som från dörröppningarne åsågo
dansen äfven hjertligt deltogo.
När ungdomsskaran sedan trött och varm slutade dansen, föreslog hertig Carl, att
man, medan man hvilade sig, borde kunna få höra en berättelse, hvartill ungdomen äfven
gerna ville lyssna. Ingen visste i början någon att berätta. Slutligen frågade hertigen
Rutger Kruuse, om han inte kunde någon bit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
