Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
Da stego upp och erkebiskopen skyndade att öppna dörren åt den sidan, hvar-
ifrån bullret hörts. Fru Märta följde honom och var vid hans sida, då han sköt
upp dörren.
Framför deras ögon låg jungfru Malin afsvimmad. Hon hade lyssnat vid dörren
och förlorat sansningen, då hon fick höra sin dom afkunnas.
"Stackars jungfru Malin," sade erkebiskopen med mildhet och lutade sig öfver den
afsvimmade. Men fru Märta sade blott:
"Synden straffar sig sjelf. Hon har stulit sig till att höra vårt samtal och straffet
har inte uteblifvit.”
Den stränga frun ringde derefter på betjeningen, hvilken fick befallning att föra
jungfrun upp till hennes höganloftsbur, hvarest man skulle bädda ned henne i hennes säng,
samt egna henne all den vård, som fordrades för hennes vederfående. —
Det bief en stor uppståndelse vid Hörningsholm, då det blef allmänt bekant, att
jungfru Malin hastigt insjuknat.
Hennes syster skyndade upp till hennes kammare och bringade henne all den vård,
som hon kunde behöfva.
Inom kort vaknade hon upp ur sin dvala då hon bestormades med frågor om sitt
tillstånd och om anledningen till hennes sjukdom, bekände hon slutligen under tårar, att
hon lyssnat till sin mors samtal med erkebiskopen, emedan hon anat ämnet, hvarom de
talade, samt att hon då fått veta, att hennes hopp om att blifva förenad med Erik Sten-
bock, blifvit gäckadt. Det hade svindlat för hennes ögoD och hon hade uppehållit sig
genom att stödja sig mot väggen; men då hon sedan skulle försöka att obemärkt smyga
sig bort, hade medvetandet lemnat henne och utan sans hade hon fallit till golfvet.
Systern sökte på allt sätt att trösta henne samt ville ingifva henne hopp om, att
hennes önskningar ännu skulle kunna gå i fullbordan. Men kon kände sin mor och lät
sig icke tröstas, utan fortfor att klaga och gråta, till dess att hennes ögonlock klibbade
samman och hon föll uti en stilla och välgörande slummer.
Fru Märta drog sig, sedan hon lemnat erkebiskopen, tillbaka till sitt kontor,
hvarest vi sett henne, innan hennes samtal med hans högvördighet började.
Sekreteraren var på sin plats och tillfrågades af den stränga frun, om han full-
gjort hennes befallningar.
"Ja, nådig fru,” svarade han bugande.
Det är bra,” sade fru Märta. Det tillhör nu eder att se till, att modern och
barnen blifva väl bespisade under denna vecka. Kläderna skola lemnas dem af mina
döttrar.”
Sekreteraren bugade sig åter.
Fru Märta ringde.
En tjensteflicka inträdde genast och stannade nigande vid dörren.
Uppsök,” befalde fru Märta, "herr Erik Stenbock och säg till honom, att jag
önskar ett samtal med honom i gula salongen om en halftimme."
"Ja, nådig fru,” svarade flickan och lemnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
