Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
saliga känslor, jag detta ögonblick erfar. — En blick ur dina änglaögon, ljufva flicka!
Och jag glömmer alla sorger och mödor, som jag utstått. Ett ord af din mun, en kyss
af dina purpnrläppar! Och jag känner en lycksalighet, som jag knappast vägar tro till-
höra jorden. — Du är mitt lif, mitt allt. Endast tanken på dig har lifvat mig i de blo-
diga striderna. Endast din bild, som är djupt inpreglad i mitt trofasta hjerta, har intalat
mig mod och förtröstan — förtröstan på Honom, kärlekens helige, allsmägtige Gud; och
för vår sanna och rena kärleks skull, Elsa, har Han räddat mig ur tusende faror, hvari
jag sväfvat, fört mig oskadd genom eld och blod, .ehuru legioner dödar med gnistrande
eldtungor gapat emot mig. Men han som sjelf är kärleken, har skonat mig och fört mig
åter till dig, i hvars sköte mina tankar hvila! — Nu är jag här för att af dig skörda
min lön långt mera värd än äretecken och segrar på af likars blod färgade slagfält!’
’Älskade!’ svarade Elsa smekande.
Ma,’ sade Klang efter en paus och stora tårar af en smärtfull glädje rullade
långsamt utför hans väderbitna och fårade kinder, ’nu ser jag att du är en man, en verk-
lig man i ordets vackraste betydelse! — Må du äfven skörda segerns herrligaste lön!’
Han förmådde inte tala mera, — Innerligt slöt han den af glädje skälfvande flic-
kan till sitt bröst och tryckte en faderlig kyss på hennes blonda lockar, hvarefter han
darrande förde henne fram till Hjalmar och fattade bådashänder. Några ord sökte bana
sig fram öfver hans läppar. — ’Barn,’ sade han, men förmådde tillfölje af sinnesrörelse
inte säga mera, utan förenade endast deras händer. Ett utrop af glädje! Och Elsa låg
huld och skön, som oskuldens liljerena ängel ömt sluten till Hjalmars ädla, af oblandad
sällhet klappande, hjerta. Den gamle blottade sitt silfverhvita hnfvud och sände en bed-
jande och högtidlig blick mot den ljusblå vårhimmeln; en varm, ödmjuk bön för de unga
flög på förtröstans och trons heliga vingar ur hans pröfvade hjerta till kärlekens allgode
och allsmägtige Gud. — Derefter stammade han välsignande några brutna meningar för
det kära barnet och hennes hjertas utkorade. De ungas själar gjorde möte uti munnarnes
purpurportar i en varm och innerlig kyss, hvarefter Elsa under ett blygsamt, men him-
melskt leende drog sig från den af en nästan öfverjordisk sällhet darrande Hjalmars
bröst. — Hjalmar stannade hela dagen hos Klang och Elsa och det blef beslutadt, att
bröllopet skulle tiras, sä snart sig göra lät i hela regimentets närvaro;’ty,’sade Hjalmar,
’nu blir det fred.’ Derefter skulle de unga flytta in i Klangs stuga och trots hans en-
trägna motsägelser, vara hos honom, så länge han leide; ty den unge kaptenen ville inte
utbyta sitt enkla lefnadssätt och sina simpla vanor emot lyx och öfverflöd. Ej heller ville
Elsa lemna sin gamle, faderlige beskyddare och den lilla dalen, der hon vuxit upp och
uppleft en lycklig barndom oeh som derför blifvit henne så kär. Veteranen prutade dock
emot till en bö: jan, ehuru han kände en stor glädje öfver att till sin sista dag i sitt hem
och vid sin sida få behålla sin älskliga sondotter, ehuru hon hädanefter tillhörde en annan ;
derför gaf han äfven denna gång vika för de ungas vilja.”
”Det var karaktär på den flickan, det får jag lof att medgifva,” sade fru Märta.
Det händer inte ofta att de giftaslystna tärorna tänka på sina gamla beskyddare.”
”Jag för min del finner vackra karaktärer hos alla de tre handlande personerna i
min broders berättelse,” sade fru Gieilia och jag riktigt gläder mig åt, att de unga tu nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
