Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305 m
sationssalen, som skiljdes Μα kyrkau genom förgylda galler, hvilka vid detta tillfälle voro
rikt smyckade med rosor. Den gallerförsedla klosterdörren hade tillslutits och vi fingo
inte komma in, hvarför vi skyndade tillbaka fram i kyrkan och trängdes kring gallren
till konversationssalen för att få se slutet på ceremonien. Abedissan satte sig på sin
embetsstol och hennes radband hölls af en nunna, som stod vid hennes högra sida. Fram-
för abedissan, en vördig qvinna, knäföll den förledda flickan (vid ordet förledda hördes
en hostning och ett illa doldt missnöje från en af åhörarne vid Hörningsholm) och alla
systrarna stälde sig i ring kring henne, så att hon blef osynlig för oss och hjelpte henne
med att afkläda sig hennes kläder och juveler, för att sätta på henne nunnedrägfen. Jag
kunde icke nog förundra mig öfver att se henne med en nöjd och obekymrad min åter
visa sig, då hon utbytt sin rikt broderade kjortel mot nunnedrägten. Hennes ansigte gaf
verkligen tillkänna någon glädje och förnöjelse, då hon anlade nnnnedoket och då törne-
kronan åter fästades på hennes hufvud.”
"Hon var en rätt Kristi brud," sade en stämma af Lindenkronas åhörare.
Ingen brydde sig om att svara och Lindenkrona fortsatte sin berättelse :
"En munk; höll sedan ett kort tal, hvaruti han förestälde henne hennes skyldig-
heter, samt förmanade henne att förgäta verlden. När detta tal var slut, var jag nöjd
på, hvad jag hade sett och jag lemnade uti ett ganska dystert sinne kyrkan."
"Var hon då nunna efter dessa ceremonier?" frågade fru Märta.
"En återgång till verlden var henne ännu möjlig,” svarade Lindenkrona.
"Verkligen?"
"Ja, man lemnar novicerna ett års tid, att besinna sig, antingen de vilja öfver-
gifva detta fängelse, eller ingå den förbindelse, som icke sedan kan ryggas, att för hela
lifstiden tråna inom klostrets dystra murar."
"Det är förunderligt, att icke alla återvända till verlden!” sade en af jungfrurna.
"Ja, under ett års tid borde man hafva fått nog af klosterlifvét,” inföll en
annan jungfru.
"Allt låter dock förklara sig,” sade Lindenkrona. "Till och med det, att en jung-
fru låter mura in sig i ett kloster, fastän hon under ett helt år fått göra inblick uti
klosterlifvefs mysterier.”
"Mig förefaller det obegripligt,” sade fru Märta.
"Förhållandet, är nämligen," sade Lindenkrona, "att man söker genom ett oupp-
hörligt förförande smicker samt genom list — en helig list — under denna period så tjusa
till de stackars nyintagna systrarna eller bröderna, att ganska sällan någon har nog styrka
att rycka sig ur det lismande klosterfolkets falska händer.”
”Gud bevare oss för katolska läran!” sade fru Märta.
"Dertill säger jag ja och amen," sade Lindenkrona bugande sig.
"En skef föreställning om denna lära!" hördes en stämma säga.
"Nej, min herre, ett sannt begrepp om densamma!" svarade Lindenkrona bestämdt
och steg upp från den kanapé, på hvilken han suttit under det att han herättade sitt
minne från S:t Danielskyrkan i Venedig.
Åhörarne skildes åt olika håll för att efter en stund samlas vid borden och njuta
af hvad fru Märtas visthusbodar och vinkällare hade att bjuda på; och detta var ingen-
ting att förakta.
Wasaättlingame 26
4 i
^ 4
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
