Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Vi vilja tidigt en morgon träda in nti det Bieikeska palaiset och begifva oss
genom flera praktfulla gemak till det icke mindre praktfulla gemak, som herr Gustaf an-
vände till sitt arbetsrum.
Vi äro ute så tidigt på morgonen, att det knappast är dager ännu. Ingen är
inne i rummet, hvarför vi kunna se oss litet omkring. Vi finna då, att rummet har tre
dörrar utom den, hvarigenom vi kommit in. En af dem är besatt med små glasrutor. Vi
skynda att titta ut och finna, att denna dörr leder direkt ut till trädgården. Af de öfriga
dörrarne leder en till fru Ingrids och en till herr Gustafs sofrum. Den fjerde dörren
känna vi till förut. Den leder till en fil af gemak och ut i förstugan.
Vi hinna icke taga de dyrbara kronorna och gyllenläderstapeterna i närmare be-
traktande, förrän vi höra, att en af dörrarne sakta öppnas. Det är troligtvis någon af
den talrika beijeningen, som kommer in, för att fullgöra sina morgonsysslor. — Nej! —
det är fru Ingrid sjelf! Hennes misstänksamhet har icke gifvit henne någon ro, utan
drifvit henne i förtid upp ur den lugna bädden.
På tå närmar hon sig denna dörr; då hon hörde att allt var tyst i hans rum,
sade hon till sig sjelf:
, ”Att en ny intrig är å bane, det är visst, det kan man inte dölja för mig. —
Men han sofver, min otrogne man! — Han sofver! Äro då lugn och brottslighet för-
enliga? Ja, det måste vara så, eftersom min man kan sofva; ty att han är brottslig,
derom är inte tu tal. — Men helt annat är det med olyckan. Den olyckliga unnas ingen
ro. Det märker nog jag, det. Jag,^olyckliga qvinna, bedragna maka, kan inte få någon
ro, mig unnas ingen hvila, jag är dömd till tårar natt och dag.”
Hon gick fram och åter i rummet. Slutligen utbrast hon:
’Skall jag då i evighet famla i detta ovissa ljus? Jag samlar misstanke på miss-
tanke, men jag kan inte få något bevis!”
Hon stannade hastigt och tittade på sin gemåls skrifbord, i hvars ena låda han
glömt qvar sin nyckel. Hennes blickar fastnaglades vid denna nyckel.
”Är det af säkerhet,” sade hon, ”som Gustaf inte tagit nyckeln ur lådan, som
han annars alltid plägade göra? — Nej, det ligger någon list under detta, Åh, jag för-
står nog! Min herre och man vill söka öfvertyga mig om, att han inte har några hem-
ligheter för mig. — Men den der nyckeln, den der är ettvittne. — Jag skall dock inte
låta tillfället gå mig ur händerna; jag måste se, hvad den der lådan döljer! Kanske der
finnes något förklarande bref!” —
Hon kastade sig ned på en stol och drog ut lådan, hvilken hon nu började
undersöka. — När hon emellertid icke fann något misstänkt uti den omnämda lådan,
klagade hon:
”Åhnej! Jag, beklagansvärda maka, söker fåfängt här. Ingen kan vara till den
grad forsigtig, som en förrädisk man. — Hans låda innehöll ingenting, som kan skänka
mig bevis. Då hade han helt visst icke glömt qvar sin nyckel. — Men jag vill dock
ännu gång se till. Jag vill nagelfara allt.”
Hon började ännu en gång att visitera lådans innehåll. Hon tog upp allt, hvad
som fanns i lådan och utropade :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
