- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
590

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

590
”Hvad har händt? Jag har blifvit plötsligt sjuk! Eders nåde, jag — — —*
”Tyst, tyst,” hviskade prinsessan. ”Oroa dig inte. Var framför allt lugn och
gå sedan till hvila, du är allt för svag att vara med vid bordet i afton. Var blott lugn,
min kära!”
”Jag känner mig frisk,” förklarade Siri. ”Men jag förstår inte — — —”
”Du behöfver ingenting förstå, min goda Siri. Glädjen kan ibland komma för
hastigt, liksom hastig sorg kan bringa nervsystemet i oordning. Du har blifvit straffad
för din inbundenhet, du ville inte för mig nämna din älskades namn tillfölje af en
falsk hederskänsla; men nu har försynen sjelf yppat det för mig. Du älskar Johan
Gyllenstjerna,”
”Ja!” hviskade jungfru Siri och hennes hufvud sjönk mot hennes furstliga väninnas
barm, der hon lättade sitt hjerta, medelst en rik ström af tårar.
När hon gråtit ut, sade prinsessan:
”Är du tillräckligt stark att kunna vara med vid taffeln i afton, Siri?”
”Ja, eders nåde!” svarade jungfrun.
”Men inga röda ögon!” förmanade prinsessan oeh lyfte fingret.
”Nej, eders furstliga nåde,” svarade jungfrun, hvarefter hon följde prinsessan till
hennes enskilda våning för att biträda henne med hennes klädsel, samt för att sedan sjelf
ikläda sig en passande drägt för aftonens taffel.
I början af 1695 sände konung Sigismund till Sverige herr Lindorm för att för
Polens räkning begära några skepp oeh kanoner. Hertig Carl mottog den 13 Mars i Ny-
köping, konungens sändebud mycket vänligt och artigt, samt skänkte honom en ny hals-
kedja af guld; men såväl skepp som kanoner vägrades honom. På återresan till Polen
besökte herr Lindorm prinsessan Anna på Stegeborg för att till henne framföra hennes
broders, konung Sigismund, helsning och af en händelse hade han då råkat herr Johan
Gyllenstjerna, hvilken han öfvertalade att vara sig följaktig till Stegeborg; något som inte
var svårt, emedan herr Johan väl visste att jungfru Siri vistades hos prinsessan.
Det var en präktig måltid, som prinsessan Annas taffeitäckare hade tillredt på
Stegeborg den afton då herr Lindorm och herr Gyllenstjerna ankommit dit och prinsessan
mottog sina gäster på ett i hög grad älskligt sätt, samt underhöll sig mycket med herr
Lindorm för att få fullt reda på förhållandet vid det polska hofvet. Detta gjorde att jung-
fru Siri blef hänvisad att resonera med herr Johan Gyllenstjerna, hvilket uppdrag tycktes
vara henne särdeles angenämt. Ros och lilja vexlade oupphörligen på hennes kinder under
detta samtal, under det att herr Johans ögon med välbehag hvilade på den sköna jungfrun,
för hvilken hans hjerta klappade af ömhet och kärlek, men hvilken han ej kunde få ega,
emedan hon af det faderliga magtspråket blifvit lofvad en annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free