- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
640

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

640
ryttaren, och då han tillfrågades, hvarför han tyckte mest om det fartyget, svarade han·
’Emedan det för de flesta styckena’ (= kanoner). - Året derpå, då Carl med sin her-
tiginna for öfver till Reval, tog han äfvenledes Gustaf Adolf med, och oaktadt sin späda
ålder kunde han utan olägenhet tåla både resan och den derpå följande oblida årstiden. Men
ej nog dermed — då Carl tog återvägen till Stockholm genom Österbotten och Vester-
botten omkring Bottniska viken, var Gustaf Adolf med. Det var första gången, anmärktes
det, som en svensk konung och kronprins rest denna väg.’
., „ yilia aniöra ett utdrag ur den store Axel Oxenstjernas berättelse om Gustaf
Adolfs barndom:
’När han började växa till och nått-sitt tionde år, blef han af sin herr fader allt
mer och mer, allt efter som han tillväxte, tillåten att höra och bevista de allmänna råd-
slagen. Han måste oek alltid vara tillstädes vid främmande sändebuds audiens och blef
honom på sistone af hans herr fader pålagdt att gifva dem svar, att sålunda vänjas vid
höga tankar och deras handterare.
Efter den tiden var full med krigsoroligheter, blef, konungens hof idkeligen besökt
och uppvaktadt af många officerare, icke allenast svenska, utan ock tyska, franska, engelska,
skotska, nederländska, samt några italienare och spanioner, som, vid det nederländska, då
nyligen upprättade stilleståndet med Spanien, sökte sin lycka i Sverige. Dessa besökte
den unge prinsen, som oftast efter hans herr faders vilja och befallning och i samtal med
dem öfver andra folks förda krig, slagtningar, belägringar, krigsdisciplin till lands och
vatten, fästningsverk, skepps- och sjöfart uppmuntrades och uppväckte den unge herrens
fornt af naturen derhän böjda håg och sinne, att han tillbragte nästan hela" dagarne med
frågor öfver det, som i krigen hade tilldragit sig.
Derjemfe förskaffade han sig i unga år en god insigt i krigsvetenskapen, enkan-
nerligen om de sätt och medel, hvarigenom han måtte kunna föra ett ordentligt, väl in-
rättadt och med Sveriges rikes omständigheter enligt krig, hafvande sig prins Hauritz’ af
Oranien väsende och sätt en regel iörestäldt. Igenom de ofvannämndas umgänge och tal,
deri hvar och en berättade det berömligaste om sin nation, blef den unge herren upptänd
att göra likt andra och att än vidare öfvergå dem.
Han vann ock i sina unga dagar en fullkomlig kunskap och färdighet i många
främmande språk, så att han talade latin, tyska, nederländska, fransyska och italienska
rent som en infödd, samt hade i det polska och ryska språket äfven någon insigt.
Rörande Johan Skyttes nit och allvar som lärare, vittnar på det fördelaktigaste
den instruktion, som han uppsatte för Gustaf Adolfs undervisning och uppfostran. Enligt
denna instruktion skulle hans lärjunge först vinnlägga sig om gudsfruktan, dernäst om
bokliga konster och till sist om ridderliga kroppsöfningar. Bland de bokliga konsterna
nämnas: Vältaligheten, hvarutinnan den då nyligen aflidna drottning Elisabeth af England,
som för sin vältalighets skull kallas en gudinna bland qvinnor, stäldes honom till föredöme,
aritmetik, geometri, geografi, optik, mekanik och astronomi, samt politik. Den sista skulle
vara hans lärmästarinna i regeringskonsten. Det är rörande denna som författaren med-
delar sina råd vid val af omgifning och rådgifvare. "Hafven någon tid,’ heter det, ’större
skam kunnat vederfaras de högfärdiga polacker, än den, som vederfors dem, när konung
Carl Knutsson kom till konung Kasimir; ty hvarken konungen sjelf eller någon af hans
hoftjenare kunde tala latin eller något annat främmande tungomål med konung Carl, undan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free