Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
säga, Jag känner så väl dina tankar. Da skalle vilja uppoffra ditt lit för din ungdoms-
kärlek! Är det inte så?"
"Jo, ers majestät!”
”Jag visste det. Men, mitt kära barn. Af konungens bref ser du, huru otrogen
han är dig. Det är inte nog med, att han haft ett otillåtet förhållande med en holländsk
judeflicka, hvarigenom han kränkt sin ungdomsbrud, utan nu förkunnar han helt oförstäldt,
att politiken fordrar, att han knyter äktenskapets band med en främmande furstinna. Da
har sjelf läst det. Han tänker ej på, huru detta meddelande skall smärta dig, från hvil-
ken han allt mer och mer dragit sig tillbaka med köld, hvilket du mer än väl kan finna
af hans långa tystnad. Det är ju en evighet sedan han skref till dig. Det tillhör derför
dig såsom praktisk qvinna, att ej vidare tänka på honom, att förqväfva dina känslor i
ditt hjerta för honom och att hämna dig. — Ja, se ej så förskräckt, och frågande ut. —
Hämna dig, Ebba Brahe, på en trolös, som öfvergifver dig. Glöm honom! Lyd förståndets
röst och blif De la Gardies maka! Han har länge brunnit för dig och du skall bli det
skönaste smycket i hans segerkrans."
"Ers majestät,” svarade Ebba Brahe allvarligt och befriade sig från enkedron-
ningens besvärliga omfamning, "min barndomsvän och konung har en gång gifvit mig sin
trohetsed och hvad han en gång vid himlen svurit, skall han hålla. Hans löfte är heligt
och skall skyddas af hans ära.”
Detta svar hade enkedrottningen ej väntat sig. Hon hade trott,-.att Ebba Brahe
skulle blifva förkrossad genom ett enda slag. När hon nu såg, att hon belt och hållet
missräknat sig i detta fall, förtörnades hon svårligen och ändrade genast ton, samt stötte
den fagra jungfrun från sig och genomborrade henne med sina hvassa blickar, sägande:
”Hvad nu, du högmodiga stycke! Tillhör det dig att lära en konung, hvad hans
pligt och skyldighet är? Förmätna flicka! Mins, att du är en svensk undersåtes dotter!
Upphäf dig inte för mycket, Ebba Brahe; ty jag säger dig: Härtill hafver du gått, längre
skall du inte komma, här skola dina stolta böljor sätta sig! Du, en svensk adelsjungfru,
anser dig hafva större rätt än borna furstebarn att intaga den svenska drottningtronen
och att bära den juvelprydda kronan, hvilken suttit på mitt hufvnd! Blygs! Mins det
gudomliga ordet: Den der sig upphöjer, han skall varda förnedrad!"
"Vredgas ej, stränga herskarinna!" bad Ebba Brahe. ”Tillåt mig af nåd att få
förklara mig, på det att grymma misstankar om högmod måtte afbördas mina skuldror."
”Tala!" sade enkedrottningen lakoniskt.
”Ej af högmod vill jag blifva min konung trogen. Nej, jag vill blifva det till-
följe af min rätt till hans hjerta och denna rätt har han sjelf gifvit mig genom sin ed.
Jag vill ej heller sätta mig högre i värde än en furstes dotter; men jag skall äfven veta
att ej glömma den aktning, som jag är skyldig min ätt. Från äldsta tider hafva Wasar
och Brahear varit befryndade med hvarandra och jag vågar påstå, att kung Göstas son-
sons ära ej skall lida deraf, att hans val fallit på en Brahes dotter.”
Enkedrottningen bet samman tänderna af harm öfver detta om karaktärsfasthet
vittnande tal. Det var svårt för henne att icke nu få brusa ut såsom hon stundom gjorde
mot sin omgifning. Men försigtigheten manade henne att nu taga sitt förstånd till låoga
och hon beherskade sitt hårda lynne så pass, att hon med temligt lugn kuude tala, då
hon sade med skärpa:
Wasaättlingame. 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
