Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siffertavlan under predikstolen, sätter han sig på
bänken där.
— Kom hit och sätt dig, Ant! ropar han. Jag
har något att säga dig.
Den andre lyder motvilligt. De bägge männen
tiga en stund, där de sitta bredvid varandra i den
tomma kyrkan, med huvudena vända åt var sitt
håll. Elias lutar sig med armbågarna mot knäna,
händerna dingla sorgmodigt ut i luften. Hans röst
är förändrad och mycket vek, när han börjar:
— Jo, ser du, jag har länge tänkt komma fram
med det här. Vi båda har känt varann sen dess
vi sög spenmjölken, så jag kan tala rent språk.
Du sa någonting om Anna ... Ja, du kan ha
rätt i att hon är för god åt mig. Hon har aldrig
riktigt liknat oss vanligt folk, hos dem har de
alltid hållit sig liksom lite bättre än vi andra.
Far hennes var en mångkunnig man, en
bok-synt karl sägs det, fast gård och grund fick sitta
emellan. Han lärde dotter sin saker som inte
folk mest känner till, redan då hon var barn.
Har du inte märkt, Ant, att hon inte talar som
vi andra? Inte med stäv och gängse talesätt,
utan så ovanligt och vackert på något vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
