- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
156

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ångest. Men han satt orörlig och lät allt ske.
Han kunde ej annat.

Hur gärna hade han ej velat tala, förklara,
rättfärdiga sig! Ty mor hade nog ingenting
sagt, det visste han. Då skulle ej de ögonen sett
på honom som de sågo; de skulle ej alls ha
funnits här, allt det hemska skulle ej ha kommit.
Och hade han gjort något ont? Han led så starkt
att han varit färdig att bekänna vilken orimlig
skuld som helst, bara för att hitta en mening i
allt detta, bara för att med handen få gripa tag
i en rot och säga: här har jag det, ur den här
har allt eländet vuxit opp! Det skulle ha lättat
mycket. Men han kunde ej fråntaga sig allt
sitt dyrbaraste. Var han ej ute på fars vägar,
fastän han ej hade anat att de vägarna skulle
leda hit? Nej, han kunde inte hitta någon skuld
hos sig. Han förstod ingenting, bara att det var
förfärligt som det var.

Allt detta hade han velat säga. Och han
hade velat kasta sig för morbror Isaks fotter
och be honom om förlåtelse för något han inte
gjort, säga honom någonting om en barmhärtig
Gud, som han inte trodde på. Men han kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjonnikokk/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free