Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på farfars tid, medan ryssen härjade i landet.
Då tar han hatten av sig och säger: Finland hade
söner... Och fast han inte minns våra namn,
så är det dig med som han tackar, lill-Kokko.
Löjtnanten tystnade. Onni Kokko hade
somnat, halvt i hans knä och halvt på bänken.
Kulhålet i rutan visslade sakta. En blek dager
föll redan in i stugan och belyste det magra
och smutsiga pojkansiktet, som hade vita
strimmor av tårarna. Löjtnanten satt och såg ned i
de tärda dragen, och det kom ett vackert ljus i
hans ögon.
Rom byggdes ej på en dag, det förstod han,
och även en fjortonårig själ behövde sin tid.
Men där låg ändå något av återvunnet mod över
det pinade runda pojkhuvudet. Löjtnanten
visste, att fosterlandet var på’god väg att återfå
en förlorad son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
