Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han några pröfvande blickar på de kullblåsta träden, på hvilka
det icke fanns någon brist i denna trakt, öfver hufvud taget lika
liten som i hela den amerikanska urskogen.
— Det här måste vara platsen, Hjortdödare, sade han
till slut. Där är boken vid sidan af granen och de tre furorna,
och där är den hvita björken med sin afbrutna topp; men jag
ser icke klipporna och de böjda grenarna som jag sade, att vi
skulle finna.
— Afbrutna trädtoppar äro osäkra kännemärken, Hurry,
då de så ofta brytas af stormen, och hvad boken, furorna och
granen angå, så gifves det en tillräcklig mängd af sådana träd
rundt omkring oss, icke blott två eller tre, utan fyrtio, femtio, ja,
hundratal.
— Ja visst, men du glömmer den ställning de skulle inneha.
Här är en bok och en gran ...
— Ja, och där åter igen ett par; de stå allesammans som
bröder vid hvarandras sida. De utgöra ingen sällsynthet;
jag är rädd för, Hurry, att du bättre kan fånga bäfrar och skjuta
björnar än finna spåren af dem. Men, där borta ser jag hvad du
gärna vill finna.
— Hvar? Jag vill bli hängd, ifall du är på rätta vägen.
— Se dit bort, Hurry! Där i jämnbredd med den svarta
eken ser du ett litet krokigt träd, som blifvit upprest, så att det
stöder sig mot den närstående lindens grenar. Se, detta lilla
träd har varit betäckt med snö och legat nedtryckt mot jorden,
men det har icke af sig själft rest sig, utan denna hjälp har gifvits
det af en människohand.
— Och det är min hand, ropade Hurry. Jag fann det
stackars nedböjda trädet och reste upp det. Jag måste erkänna,
Hjortdödare, att du börjar få ett ganska godt öga för skogen.
— Det kommer väl! Ännu är det blott ett barns öga, när
jag jämför det med andras. Du skulle blott känna Tamenund!
Han är en mycket gammal man, men intet undgår hans blick,
hvilken är så skarp, att man knappast kan föreställa sig det.
Äfven Uncas, Chingachgooks fader, mohikanernas rätte
höfding, är en man hvilken heller ingenting undgår. Ja, jag är
nog ganska duglig nu, men ännu är jag långt ifrån fullkomligt
duglig i något hänseende.
— Hvem är då denne Chingachgook, Hjortdödare? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
