Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är det godt om vildt här i orten? frågade Hjortdödaren,
utan att besvara sin kamrats ogrannlaga skämt.
— Ja, här finns riklig tillgång på det; här ljuda skott knappast
en gång om året.
— Besöka rödskinnen ofta denna sjö, Hurry?
— Åh, det är som det faller sig. Ibland komma de i
stora skaror, ibland kommer en och en. Men det är dock i det
hela taget sällsynt, att de visa sig här, och de hvite jägarne ha
ännu fritt spelrum i denna afkrok af världen.
— Det gläder mig, svarade Hjortdödaren, och det är bra,
att Chingachgook valt just denna sjö för vår sammankomst, ty
jag måste erkänna, att jag aldrig någonsin förr sett en skönare
syn.
— Det kommer sig endast af, att du förut umgåtts så
mycket med delawarerna, ty i deras land finnas inga sjöar. Men,
nu framåt! Vi ha nu dröjt länge nog.
Hjortdödaren sänkte årorna, och båda togo kraftiga tag,
så att de inom en kort stund voro »bäfverkastellet», Hutters
boning, omkring ett bösskott nära. Hurry kunde då på
åtskilliga tecken märka, att husets invånare icke voro hemma och
höll sina åror stilla för att gifva sin kamrat tillfälle att betrakta
den egendomliga byggnaden. Den var belägen ett långt stycke
ute i sjön på ett smalt, omkring åtta fot högt sandref. På denna
hade Hutter pålat och på dessa pålar byggt ett hus, under
hvilket vattnet vid hög sjö och stormigt väder nådde högt under
trossbottnen.
— Tre gånger, berättade Hurry, blef den gamle Tom med
eldens tillhjälp af indianerna jagad ur sitt hus, så länge han
ännu hade det på stranden, och i en af dessa strider förlorade han
till och med sin ende son. Så snart detta inträffat, byggde han,
för att vara fullkomligt trygg, sitt kasteli i vattnet och där kan
ingen nå honom utan att komma i båt. Sedan den tiden ha
rödskinnen lämnat honom i fred, så mycket mera som de veta att
den gamle är rikligt försedd med vapen och ammunition.
Oaktadt Hjortdödaren aldrig deltagit i något krig, insåg
han dock det omöjliga uti att angripa kastellet, utan att de
belägrande skulle bli svårt utsatta för elden från detsamma.
Byggnaden var stor och omsorgsfullt uppförd, kanske icke minst
med tanke på att den skulle bli lätt att försvara. Så väl sidor
som gaflar voro timrade af grofva furor, hvilka stodo upprätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
