Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru jag för min del hellre ser att min närmaste granne bor
ett halft tjog mil borta från mig, än så nära att jag kan ropa
till honom.
— Och ändå kom du icke ensam hit ut i skogen, fastän du
visste, att vildarne i Canada äro ute på krigsstråt, anmärkte
Hutter, i det han kastade en misstrogen blick på Hjortdödaren.
— Hvarför skulle jag det? Äfven en dålig följeslagare
hjälper till att förkorta vägen, och den unge mannen, som jag
har i mitt sällskap, är en mycket god kamrat. Han kallas
Hjortdödaren, samt är en berömd jägare bland delawarerna och lika
god kristen som du och jag. Skulle det inträffa, att vi måste
försvara ditt hus och det område du besitter, så ha vi i honom
ytterligare en man och han kan i alla fall skaffa oss proviant, ty
han är verkligen en utmärkt skytt.
— Nå, då vill jag hälsa dig välkommen, unge man, brummade
Tom i det han räckte ynglingen sin hårda bruna hand.
I dessa tider är ett blekt ansikte en väns anlete, och jag räknar
på dig. Här finnas redan vildar vid sjöns stränder, och ingen
kan veta när eller hvar vi närmare få höra af dem.
Men om förhållandet är sådant, ligger ju din ark i ett mycket
obehagligt läge här, sade Hurry allvarligt, ehuru han annars
icke röjde någon omanlig fruktan. Hjortdödaren och jag kunde
nog bli narrade, då vi sökte upptäcka ditt gömställe, men en
äkta indian låter icke så lätt föra sig bakom ljuset, när han är
ute för att söka finna skalper.
— I denna sak hyser jag samma mening som du, svarade
Hutter, och jag önskade mycket, att vi voro förankrade på en
annan plats än i denna smala flod, där vi kunna vara förvissade
om vår undergång, i fall vi bli upptäckta. Men det är ganska
svårt att komma härifrån utan att vi bli nedskjutna.
— Är ni viss om, Tom Hutter, att de rödskinn, för hvilka
ni fruktar, verkligen äro mingoer? frågade Hjortdödaren. Har
ni sett någon af dem och kan ni beskrifva för mig deras
tatuering?
— Jag har icke sett någon, men deras närvaro här i orten
har jag märkt af flera osvikliga tecken. Jag har sett fotspår af
indianer och jag har äfven funnit en mockasin, hvilken som
obrukbar blifvit bortkastad af ett rödskinn.
— Det tyder icke på en indian, som är ute på krigsstråt,
sade Hjortdödaren och skakade hufvudet. Får jag emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
